Salerno

Salerno. 1. Provins i italienska landskapet Kampanien, motsvarande f. d. prov. Principato citeriore, vid Tyrrhenska hafvet. 5,506 qvkm. 583,838 innev. (1887). -- 2. Stad och hufvudort i nämnda provins, vid norra änden af den sköna Salerno-viken. 22,328 innev. (1881). Ärkebiskopssäte. Nya hamnanläggningar. Betydande bomullsspinnerier och sidenväfverier samt en ganska liflig handel, som dock förr var mera betydande. Staden, som har en hänförande belägenhet i en af berg omsluten, på vinrankor och orangeträd rik trakt, eger åtskilliga präktiga byggnader, i synnerhet vid Corso Garibaldi. Deri märkligaste byggnaden är katedralen San Matteo, uppförd af Robert Guiscard 1076--84, men vanställd genom en restauration 1768. Den har en särdeles vacker förgård, berömda mosaiker och en intressant portal. Margareta af Anjou (gift med konung Karl III af Neapel) och påfven Gregorius VII ligga der begrafna. Märkliga arkitektoniska arbeten äro dessutom: kyrkan San Domenico, Palazzo Sanseverini, den nya teatern och ett 1320 uppfördt vattenledningsverk, som nu ej begagnas. Ruiner finnas efter ett langobardiskt klippfäste, som eröfrades af Robert Guiscard 1077, efter åtta månaders belägring. I närheten ligger en betydande schweizer-koloni, Fratte di Salerno. Staden var ursprungligen en romersk koloni (Salernum), blef sedan säte för langobardiska hertigar och råkade slutligen i normandernas våld. Under medeltiden var den vida berömd för sitt 1150 af benediktiner stiftade universitet, hvars medicinska fakultet utgjorde plantskolan för alla medicinska fakulteter i Europa. Detta universitet började redan i 14:de årh. förlora sitt anseende och upphäfdes 1817.