Saloniki (Turk. Selanik), stad och hufvudort i turkiska vilajetet med samma namn, vid Saloniki-viken och på sluttningen af en brant kulle. Från sjön erbjuder det en ståtlig anblick, der det amfiteatraliskt utbreder sig; men i det inre liknar det med sin smuts och sina trånga oregelbundna gator andra turkiska städer. Säte för en grekisk metropolit. Staden, som har ett förfallet citadell, omgifves af tornkrönta murar, har 30 moskéer, af hvilka de flesta förr varit kristna kyrkor, samt åtskilliga grekisk- och romersk-katolska kyrkor och kloster, flere synagogor, hospital, elementarskolor och en judisk skola. En mängd minnesmärken från forntiden gör staden mycket intressant. Der finnas en romersk triumfbåge, propyléer från den gamla hippodromen, en »Rotunda» efter mönster af Roms Pantheon och nu nyttjad till moské, samt en mängd enstaka pelare, statyer m. m. S. är, näst Konstantinopel, Turkiets mest blomstrande stad; hamnen, rymlig och säker, besöktes under år 1883 af 10,208 fartyg på tillsammans 881,000 tons, till största delen franska och österrikiska. S. har nu en ottomansk bank, tullhus samt jernvägsförbindelse med Serbien och Österrike. År 1884 uppgick innevånarnas antal till 129,000, af hvilka 78,000 judar. De i S. bosatte judarna härstamma från de af Ferdinand och Isabella fördrifna spanska judarna och tala ännu spanska. Bland industriella anläggningar märkas bomulls-, garn-, matt-, metall- och sidenfabriker, garfverier och färgerier. Handeln med säd, bomull, ylle, siden, tobak, hudar och vax är liflig. Stadens omgifningar, särskildt åt östra sidan, äro utomordentligt natursköna. S. är det gamla Thessalonika (se d. o.). Det togs 1313 af venezianerna och kom 1429 under turkarnas välde.
Nordisk familjebok · första upplagan
Saloniki
Ämne: Osmanska riket och Balkan · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 408–409 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗