Sandrart

Sandrart, Joachim von, tysk målare och konsthistoriker, född i Frankfurt a. M. 1606, var lärjunge af Gerard Honthorst, hvilken i sin ordning, ehuru holländare, rönt starkt inflytande af de italienske naturalisterna, främst Caravaggio. Han följde sin lärare till England och studerade sedan i Venezia, Bologna och Rom, der han umgicks med Claude Lorrain, Nicolas Poussin och Gaspar Dughet samt sjelf räknades bland konstens notabiliteter. Ursprungligen hade han en dugtig realistisk uppfattning af detaljen, utan att kunna komponera i sann mening, men under sin vistelse i Rom vardt han alltmera akademisk och fick sinne för allegorier. I sina grundsatser höll han dock gerna fast vid naturen, och det var han, som gjorde Claude uppmärksam på att en landskapsmålare måste teckna sina träd efter naturen. Efter 1635 bodde han först i Amsterdam och sedan i Augsburg, der han utförde många altartaflor, bl. a. for München, Bamberg, Würzburg, Regensburg, Landshut och Augsburg, alla starkt akademiska. 1649 kallades han till Nürnberg och målade der en stor tafla af den i anledning af fredsslutet anordnade Fredsbanketten, med porträtt af alla deltagarna (nu i Nürnbergs rådhus). 1672 återkom han till Nürnberg och verkade der i den 1662 stiftade tyska akademien, tills han dog, 1688. S. var äfven porträttmålare och kopparstickare. Men sin största berömmelse har han vunnit genom sitt konsthistoriska verk: Die deutsche akademie der bau-, bildhauer- und malerkunst (2 bd, 1675--79, förbättrad af Volkmann i 8 bd. 1768--75). C. R. N.