Sassafras

Sassafras Nees, bot. farmak., ett till nat. fam. Laurineae Vent., kl. (Dioecia) Enneandria L., hörande, från Laurus L. utbrutet slägte. Den officinella arten S. officinalis Nees tillhör Norra Amerika, från Florida och Missouri upp till Canada. I södern blir den ett träd af stundom mer än 15 meters höjd, men i norden växer den blott i buskform. Bladen affalla årligen; de tidigare bladen äro hela, ovala, de senare utvecklade äro treflikiga. Trädet blommar på bar qvist och har skildkönade blommor, ordnade i små sammansittande qvastar. Frukten är ett omvändt äggrundt, vid mognaden blågrönt bär, som vid basen är omgifvet af den köttiga, röda foderpipen. I Sv. farmakopén har man upptagit roten, radix l. lignum sassafras, som införes i större eller mindre stycken eller block, som äro trinda och greniga samt hafva den mjuka, bräckliga, matt gråaktigt rödbruna barken qvarsittande. Det yttre ojämna korklagret är overksamt, men det inre, på flyktig olja rika lagret (mellanbarken och bastlagret) har en lifligare rödbrun färg och fastare byggnad. Rotveden är lätt och mjuk, så att man utan svårighet kan skära densamma, hvarvid en stark fenkålslik lukt utvecklas. Ur denna rot framställes i Amerika i stor mängd, genom destillation, en flyktig olja, aetheroleum sassafras, som ger aromatisk lukt och smak åt drogen, hvilken derjämte har svagt sammandragande smak genom en liten halt af garfämne i barken. Sassafrasrot är ett stimulerande medel, som anses vara svettdrifvande och användes i form af infusion eller dekokt mot kronisk reumatism och gikt. Oljan användes ofta vid förfalskning af andra flyktiga oljor, såsom pepparmyntolja o. s. v. O. T. S.