Sättmaskiner hafva till syfte att utföra sättarens arbete, d. v. s. att uttaga typerna ur kastens fack samt ordna dem till ord i rader. Dessa maskiner äro vanligen förbundna med en maskin, som utför detta arbete omvändt, d. v. s. uttager typerna ur den uppsatta stilen och återför dem i deras respektive fack (afläggningsmaskin). Sättmaskiner finnas konstruerade i stor mängd, och många hafva med mycken fördel användts. Ännu återstå dock väsentliga förbättringar att göra, innan problemet kan anses vara tillfredställande löst. Vanligen äro maskinerna så anordnade, att vid nedtryckning af knappar, ordnade på olika sätt till ett slags klaviatur, typerna, hvilka äro ordnade i kasterna, nedföras genom kanaler till vinkelhaken. Afläggningen tillgår vanligen så, att arbetaren har afläggningsmaterialet synligt framför sig och trycker på den klaff, som svarar mot den yttersta typen, hvilken dervid återföres till sitt fack. -- Den första sättmaskinen konstruerades 1822 af William Church i Birmingham. Bland senare uppfinnare på detta område märkas: Kristian Sörensen, Timothy Alden, Robert Hattersley, Alexander Mackie, C. Kastenbein, Alexander Fraser samt svensken Alexander Lagerman. Jfr Boktryckarekonst.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sättmaskiner
Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1223 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗