Savigny

Savigny [-vinji]. 1. Friedrich Karl von S., en af Tysklands berömdaste rättslärde, f. 1779 i Frankfurt a. M., promoverades 1800 i Marburg, blef 1803 e. o. professor derstädes, kallades 1808 till professor i Landshut och 1810 till samma befattning vid det nyupprättade universitetet i Berlin samt utnämndes 1816 till geheime justitieråd, 1817 till medlem af statsrådet och 1842 till justitie-minister, i hvilken egenskap han stod i spetsen för den preussiska lägre visionen. Efter revolutionen 1848 lefde han som privatman och dog 1861. S. var en af förkämparna för den historiska skolan inom rättsvetenskapen och motståndare till den af Thibaut och Gönner m. fl. representerade filosofiska skolan. Mest betydande är han som den nyare tidens förnämste lärare i romersk rätt. Hans vigtigaste arbeten äro: Das recht des besitzes (1803), Geschichte des römischen rechts im mittelalter (6 bd, 1815--31; 2:dra. uppl. 7 bd, 1834--51), System des heutigen römischen rechts (8 bd, 1840--49) och dess fortsättning Das obligationenrecht (2 bd, 1851--53). -- 2. Karl Friedrich von S., preussisk diplomat, den förres son, f. 1814, beklädde före 1864 några sändebudsposter, var 1864--66 Preussens representant vid förbundsdagen i Frankfurt och förde sedan jämte Bismarck fredsunderhandlingarna med de tyska stater, hvilka 1866 deltagit i kriget med Preussen. Då han ej, såsom allmänt troddes skulle ske, utnämndes till rikskansler i Nordtyska förbundet, utträdde han 1867 ur statens tjenst samt blef i stället inom riksdagent såsom en af det klerikala centerpartiets ledare, en skarp motståndare till regeringen. Död 1875.