Schliemann

Schliemann, Heinrich, tysk fornforskare, föddes d. 6 Jan. 1822 i Mecklenburg-Schwerin, i staden Neu-Buckau, der fadern var prest. Vid fjorton års ålder måste han afbryta sina skolstudier och taga anställning uti en handelsbod i staden Fürstenberg. Sedan han 5 1/2 år stannat på denna anspråkslösa plats, skadades han en dag i bröstet vid ett försök att lyfta en alltför tung pjes och blef derigenom tvungen att lemna sin tjenst. I sin förtviflan for han till Hamburg, der han i Nov. 1841 lyckades blifva kajutvakt på ett skepp, som skulle segla till Venezuela. Skeppet kastades dock af en storm mot ön Texel, och först efter stora faror kunde besättningen komma i land. Utblottad på allt, hade S. beslutit sig för att taga värfning som soldat, men var nog lycklig att få en, i början mycket underordnad, plats på ett kontor i Amsterdam. Der förstod han nu att använda hvarje ledig stund till att skaffa sig kunskaper, särskildt till att lära främmande språk, hvarför han hade ovanlig lätthet. År 1846 sändes han af sina principaler till Petersburg, der han följande år började affärer på egen hand och snart samlade en betydlig förmögenhet. Sedan han 1863 dragit sig från affärerna och derefter gjort en resa kring jorden, har han användt sin tid och sina penningar på storartade undersökningar, hufvudsakligen i Grekland och Mindre Asien. På Ithaka företog han 1868 forskningar, som han tio år senare fortsatte. 1871 började han gräfningar i Troas, hvilka först fortgingo till 1873 och sedan flere gånger återupptagits, och genom hvilka vi troligen lärt känna ruinerna af den stad, som Homeros besjungit under namnet Troja. 1876 och 1877 undersökte han de särskildt med dyrbara guldarbeten ovanligt rikt utstyrda, från tiden före trojanska kriget härstammande konungagrafvarna inom Mykenais Akropolis, hvarigenom han gjorde oss bekanta med en vigtig, förut så godt som okänd period af Greklands kulturhistoria. 1884 och 1885 uppgräfde han, med biträde af arkitekten Dörpfeld, de märkvärdiga lemningarna af det kort efter trojanska kriget förstörda konungapalatset i Tiryns. Dessutom har S. företagit gräfningar vid Orchomenos och Marathon och på andra ställen inom Grekland samt i Egypten. Det mesta, som S. funnit i Troas, är af honom skänkt till hans fädernesland och förvaras i »Museum für Völkerkunde» i Berlin; hvad han funnit i Mykenai och Tiryns förvaras deremot i ett af Athens museer. Sina i hög grad vigtiga undersökningar, hvilka varit epokgörande för studiet af både Greklands och många andra lands forntid, har han beskrifvit i flere rikt illustrerade arbeten, af hvilka de flesta utgifvits både på tyska, engelska och franska. De förnämsta äro: Trojanische alterthümer (1874, med särskild atlas; en engelsk omarb. upplaga utkom 1875 under titeln »Troy and its remains»), Ilios (1881), Troja (1884), Mycence (1878) och Tiryns (1886). O. M.