Schwalbach. Se Langenschwalbach.
1. Schwan, Hans Niklas, köpman, politiker, född d. 12 Juni 1764, blef vid sjutton års ålder informator i grosshandlare Schöns hus i Stockholm, erhöll snart derefter plats på kontoret, blef kompanjon i affären och öfvertog slutligen, gift med en syster till sin f. d. principal, ledningen af husets angelägenheter. Vid sidan om sin affärsverksamhet arbetade han i det allmännas tjenst, som ledamot i konvojkommissariatet, drätselkammaren, direktionen för ostindiska kompaniet, Stockholms stads femtio äldste, generaltullkominissariatet och styrelsen öfver Stockholms stads undervisningsverk. Utsedd till ledamot af bondeståndet vid den riksdag, som sammanträdde efter statshvälfningen 1809, insattes han af sina ståndsbröder i sekreta utskottet samt blef af konungen utnämnd till talman, hvilken befattning anförtroddes honom äfven vid riksdagarna 1812, 1815 och 1823. Vid sistnämnda riksmöte lät borgareståndet prägla en minnespenning till hans ära. 1828 kallades S. till medlem af konungens råd, den första ofrälse person, som utnämnts till en sådan post. Död d. 1 Maj 1829.
2. Schwan, Johan Gustaf, den förres son, köpman, politiker, född 1802, blef efter faderns död chef för ett af Stockholms största handelshus och fick efter några år tillfälle att betydligt öka den ärfda förmögenheten, då han 1837 bildade ett bolag, som på särdeles goda vilkor åtog sig ombyggningen af Trollhätte kanal. Medlem af Stockholms stads styrelse, erhöll han snart ett inflytande, som motvägde Schartaus, hvars sparsamhetsgrundsatser i den kommunala hushållningen han icke hyllade. 1850, och sedermera under alla ståndsriksdagarna, var han ledamot af borgareståndet, var vice talman 1856 och 1859 samt talman 1862 och 1865. Från 1860 var han bankofullmäktig. Som riksdagsman arbetade S. för åtgärders vidtagande till Sveriges befrielse från öresundska tullen, för anläggande af statsjernvägar och för frihandelssystemets genomförande. Mot slutet af sin riksdagsmannabana slog han dock i åsigter betydligt om och närmade sig protektionisterna. Han dog genom en olyckshändelse d. 23 Jan. 1869. Det inflytande, som S. utöfvade, var mest af det slag, »som vinnes genom gästfrihet och goda middagar».