Scribe [skrib], Augustin Eugène, berömd fransk dramaturg, föddes d. 24 Dec. 179i i Paris. Hans förmyndare (han miste nämligen tidigt sina föräldrar) satte honom att studera juridik; men han sysselsatte sig mest med sceniska studier och beslöt ändtligen att egna sig uteslutande åt teatern. Som debuterande dramaturg, med Les dervis, som han skref i förening med G. Delavigne, led han ett fullständigt nederlag, och det gick ej bättre med åtskilliga teaterstycken, som han fick uppförda under de närmast följande åren. Men 1816 rönte han afgjord framgång med ett tillsammans med Delestre-Poirson skrifvet stycke, Une nuit de la garde nationale, och dermed var hans lycka hos publiken gjord. S. utvecklade från den dagen en oerhörd produktivitet. Han upprättade en formlig atelier för utarbetande af teaterstycken, lemnade åt en att uttänka grundidén till stycket, åt en annan att uppgöra planen, åt en tredje att skrifva dialogen o. s. v. samt genomsåg och öfverarbetade sedan sjelf alltsammans. Dessutom författade han ensam åtskilliga arbeten, hvilka i allmänhet ega ett högre värde än fabriksarbetena. Bland hans medarbetare voro främst G. Delavigne och Mélesville, vidare Bayard, Brazier, Carmouche, Desvergers, Dumanoir, Dupin, Legouvé, Lemoine, Masson, Roger, Saintine (Xavier), Vanderburch och Varner. Till en början skref S. för Vaudeville- och Variétés-teatrarna, der hans första vådeviller, ett slags af honom uppfunna små sånglustspel, uppfördes: Flore et Zaphire (1816), Le comte Ory (s. å.), Le nouveau Pourceaugnac (1817), Le solliciteur (s. å.) m. fl. Efter upprättandet af Gymnase (»Théâtre de madame») arbetade han hufvudsakligen för sistnämnda skådebana, med hvars direktör, Delestre-Poirson, han 1820 afslöt ett kontrakt om aflemnande af teaterstycken för en längre tid. Till Gymnase lemnade S. under åren 1821--30 ej mindre än 150 dramatiska arbeten, delvis tillhörande den af honom införda s. k. sentimentala komedien, alltså mer än ett i månaden: Michel et Christine (1821; »Fredrik och Christine», 1828), La demoiselle à marier (1826; »Första mötet», 1827; »Friarens besök», 1859), L'héritière (1823; »Arftagerskan», 1830, »Den förträfflige onkeln», 1836), Les premières amours (1825; »Den första kärleken», 1828), Le mariage d'inclination (1828; »Ett giftermål af böjelse», 1834), Le mariage de raison; (1826; »Passionen och förnuftet». 1827) m. fl. Under tiden uppträdde han ock som författare på Théâtre français, med borgerliga sedekomedier: Valérie (1822; »Valerie», 1824) och Le mariage d'argent (1827; »Giftermål för penningar», 1842). Efter 1830 skref han företrädesvis för denna teater åtskilliga dramer af detta slag, kryddade af en fin politisk satir, hvars nålstyng merendels voro riktade mot den parlamentariska styrelsen. Dit höra några bland hans mest berömda stycken: La camaraderie (1837; »Kotteriet», 1838), Une chaîne (1841; »Kedjan eller mellan två eldar», 1842), Le verre d'eau (1842; »Ett glas vatten». 1841), Adrienne Lecouvreur (1849; »Adrienne Lecouvreur», 1851), La conte de la reine de Navarre (1851; »En saga af drottningen af Navarra», s. å.), Rêves d'amour (1859) m. fl. Utom nämnda teaterstycken författade han ock libretterna till en mängd operor, som blifvit ryktbara genom den till dem satta musiken af några bland århundradets förnämste tonsättare: La dame blanche (1825; »Hvita frun», musik af Boïeldieu, 1827), La muette de Portici (1828; »Den stumma», musik af Auber, 1836), Fra Diavolo (1830; musik af Auber, öfvers. 1833), Robert le diable (1831; »Robert af Normandie», musik af Meyerbeer, 1839), La juive (1835; »Judinnan», musik af Halévy, 1864), Les huguenots (1836; »Hugenotterna», musik af Meyerbeer, 1842), Le domino noir (1841; »Svarta dominon», musik af Auber, 1845), Le prophète (1849; »Profeten», musik af Meyerbeer, 1852) m. fl. S. skref äfven noveller och romaner: Carlo Broschi (1840; öfvers. 1848), Piquillo Alliaga (1847; öfvers. s. å.), Ponadillas, Maurice (öfvers. 1849) m. fl. En fullständig upplaga af hans samlade skrifter utgafs 1874. -- År 1834 valdes han till medlem af Franska akademien. Han dog i Paris d. 20 Febr. 1861 efter att på sina literära arbeten hafva samlat en mycket betydande förmögenhet.
Under loppet af fyratio år, särskildt under 1820-talet, då han stod på höjden af sin popularitet, var S. i fråga om repertoaren den dominerande på de flesta teatrar i Europa. Denna storartade framgång berodde företrädesvis på hans utomordentliga förmåga att »arrangera» ett teaterstycke, hans beundransvärda konstfärdighet att skapa och lösa dramatiskt spännande förvecklingar, jämte det fint tillspetsade i hans dialog. Men i allmänhet ega hans stycken samma fel, som karakterisera literära fabriksarbeten: situationerna upprepas, karaktererna äro flyktigt skisserade, stilen saknar originalitet. S. hade mera förstånd än fantasi, utmärkte sig mera som tekniker än som poet. Se Legouvé, »Eugène Scribe» (1874).