Sedlighetsbrott, jur., kallas sådana öfverträdelser af sedlighetens bud, som i lag äro belagda med straff. Sedan under medeltiden, särskildt genom inverkan af bibliska föreställningar, en öfvermåttan stor stränghet gjort sig gällande med afseende å dessa brott, inträdde ett omslag mot slutet af förra århundradet. Från denna tid har man i de flesta land alltmera inskränkt sedlighetsbrottens antal och betydligt mildrat straffen för dem, som bibehållits. Den svenska lagens straffbestämmelser i detta ämne äro dock fortfarande ganska allvarliga. De flesta och vigtigaste af denna lags sedlighetsbrott falla under begreppet otukt (se d. o.). Derutöfver upptages emellertid i kapitlet om sedlighetsbrott det fall, då man sprider ut skrift, målning, teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet, eller genom annan gerning sårar tukt och sedlighet, så att deraf kommer allmän förargelse eller fara för andras förförelse; vidare olofligt spel (hållande af spelhus, hasardspel å källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe) samt fylleri och djurplågeri (se d. o.). J. H-r.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sedlighetsbrott
Ämne: Straffrätt: brott, straff och straffprocess · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 810–811 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗