Segelsömnad, sjöv. Då ett fartygssegel skall tillverkas, erhållas dess dimensioner af »segelritningen» eller genom direkt uppmätning af rundhulten m. m. Sedan dukarna blifvit tillskurna, sammansys de på det sättet att kanten af hvarje duk lägges ungefär 2 1/2 cm. in på den bredvid liggande, med söm i hvarje kant (dubbelsöm). Detta slags söm kallas slät- l. plattsöm och får dessutom namn af bredsöm, då den göres bredare, och spetssöm, då den göres smalare, hvilket närmare seglets öfver- och underkanter måste iakttagas, för att seglet skall stå väl. För att stärka seglet, fastsys rund kanterna tåg, s. k. lik (se d. o.); är liket klädt, märlas det till seglet. På de ställen, der seglet blir utsatt för nötning och frestning, påsys dubbel segelduk, »förstärkningsdukar», hvilka, alltefter platsen och ändamålet, få namn af sido- och underdukar, styrkoch refband, buk-, gårdings- och refstroppar samt buktalje-, nock-, skot-, fall-, hals- och stotlappar (midtför märs och salning). Den sneda afskärning, som göres å dukarna, för att bilda seglets sneda sidor, får namn af gelning l. gilning, hvilken, då en inskuren båge bildas, kallas uppskärning l. ringning, men en utskjutande deremot rund. Der block och tåg skola fästas i liket, insplitsas s. k. lödror (se d. o.). Hamp- och linnesegel sys med tvåsträngt segelgarn, men bomullssegel med flertrådigt bomullsgarn. De verktyg, som vid segelsömnad användas, utgöras af segelnål, segelhandske (motsvarar fingerborg), segelkrok, märlspik, märlprim m. fl. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Segelsömnad
Ämne: Segel, rigg och segelfartyg · Sjöväsende och sjömanskap
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 817 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗