Seiches

Seiches [säsj], Fr., meteor., kallar man i Schweiz egendomliga stigningar och sänkningar i vattenhöjden i de större insjöarna, särdeles Genèvesjön. Fenomenet visar sig som en plötslig och skenbart utan orsak uppkommen stigning i vattnets höjd vid stranden. Denna stigning är ofta åtföljd af en motsvarande sjunkning under ytans medelnivå, och denna oscillation kan repeteras flere gånger på ungefär lika mellantider. Forel, som gjort detta fenomen till specielt föremål för studium, har visat, att vid sådana tillfällen sjöns vatten är stadt i stående vibrationer, d. v. s. svänger som en sträng eller en pendel, och att således då vågen är som högst på ena stranden, har den sitt djupaste läge på ett ställe vid motsatta stranden. Å de orter deremot, som ligga på en linie, hvilken skär midt itu sammanbindningslinien mellan nämnda orter och står vinkelrätt mot densamma, visar vattnet ingen ovanligare rörelse; genom dem går en knutlinie för rörelserna. Om derför rörelsen är starkast vid Nyon och Villeneuve, som ligga på en linie gående i riktning från ö. till v., kan ingen rörelse märkas vid Ouchy och Evian, belägna den förra på norra och den senare på södra stranden af Genèvesjön och ungefär midt emellan de förra orterna. I detta fall sammanfaller knutlinien med sjöns transversalaxel. Men äfven sådana fall förekomma, då sjöns längdaxel är knutlinie och rörelsen visar sig starkast på de ställen af stränderna, der transversalaxeln går fram, nämligen vid Ouchy och Evian, medan ingen rörelse är märkbar i Nyon och Villeneuve. Fenomenet uppkommer, så ofta lufttryckets jämnvigt undergår någon plötslig förändring. Denna jämnvigt verkar nämligen som en stöt på vattenytan och sätter vattenmassan i pendelartade vibrationer. -- Företeelsen kan i smått lätt eftergöras. Meddelar man ett kärl, t. ex. ett tvättfat innehållande vatten, en kort stöt. så börjar vattnet att oscillera som en pendel fram och tillbaka och fortfar dermed en lång stund. Motsvarande rörelser har man äfven funnit i andra större sjöar, t. ex i de stora Canadiska sjöarna och, enligt hvad redan T. Bergman omtalar, i sjön Vettern. R. R.