Semikolon (af Lat. semi, half, och Grek. kolon, kolon), gramm., ett skiljetecken (;), som består af ett komma och en punkt deröfver och som utmärker ett uppehåll, midt emellan det som utmärkes af punkt och af komma, för tanken (och rösten) vid läsandet (och uppläsandet) af en skrift. Det begagnas hufvudsakligen för att skilja hufvudleden i en längre period. Semikolon infördes af A. Manutius i slutet af 15:de årh.