Senap

Senap, senapsfrö, semina sinapis nigrae, farmak., erhålles af den officinella Sinapis nigra L., som hör till nat. fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia L. De öfriga arterna af slägtet Sinapis L. hafva foderbladen utstående, stiftet utdraget med helt märke och skidorna trinda, men hos nämnda art äro skidorna korta, tjocka, nästan qvadratiskt fyrkantiga, på grund hvaraf arten af somliga uppställes som ett eget slägte, Melanosinapis DC (svartsenap). S. nigra är en grenig ört, med skaftade, mörkgröna, bredflikiga nedre blad, gula blommor och tilltryckta skidor. Den förekommer förvildad i Sverige, men växer vild i nästan hela det öfriga Europa, företrädesvis i vestra och södra Tyskland samt i England. Sedan forntiden har denna växt odlats i flere land, numera förnämligast i England, Holland, Elsass och Italien samt äfven i Canada och Kalifornien. Skidorna innehålla i hvartdera af de 2 rummen 4--6 små, klotrunda eller föga aflånga, i allmänhet tämligen likstora frön af 1 mm. tvärlinie och 1 mgm. vigt. Färgen är mer eller mindre mörkt rödbrun i den fint nätgropiga ytan. Växtämnet är gult, och pulvret af fröet är grönaktigt. Hela senapsfrön hafva ingen smak, men söndertuggade gifva de först en mild, fet, svagt syrlig smak och sedan en skarpt brännande. Med ljumt vatten bildar senapspulver en hvitgul emulsion, som utvecklar en skarpt retande lukt, hvilken saknas hos det torra pulvret. Gammalt pulver frambringar icke med vatten någon skarp lukt. Den retande lukten beror på bildandet af flyktig senapsolja, aetheroleum sinapis i Sv. farmakopén. Denna olja finnes icke i torrt senapspulver, men bildas, om ljumt vatten tillsättes, genom inverkan af ett ferment, myrosin, på det i fröna befintliga myronsyrade kalit. Oljan består af isosulfo-cyanallyl, C₃ H₃ NCS, blandad med litet cyanallyl, C₃ H₃ CN. Denna flyktiga olja är den hudrodnande beståndsdelen. Senapsolja, löst i koncentrerad sprit (1: 49), är upptagen i farmakopén under namn af spiritus sinapis. Ur seriapsfrön kan genom pressning erhållas 20--30 proc. mild, fet, luktlös olja, som icke torkar, och som stelnar först vid - 12° C. eller stundom först vid - 17° C. Frön af vanlig åkersenap, S. arvensis L., äro snarlika, men större, 1 1/4 mm. i tvärlinie och fullt mogna svarta. Af fröna till S. juncea, som finnes å stepperna kring Saratov i Ryssland, beredes genom frönas skalning och kärnans pulverisering ett vackert gult senapspulver, som längre bevarar sin förmåga att bilda den skarpa beståndsdelen än den vanliga svartsenapen. -- Senap kallas äfven den af senapspulver och andra kryddor samt vatten (i s. k. fransk senap äfven litet dragonättika och socker) bestående blandning, som allmänt begagnas till skinka, fett kött e. d. »Engelsk» senap innehåller ofta mjöl, spansk peppar och gurkmeja. Hvit senap kallas fröna af S. alba L., hvilka, äro mycket större än svartsenap samt runda, svafvelgula och luktlösa, men med skarp rättikesmak. De innehålla myrosin, men sakna myronsyran, hvarför denna ej bildar senapsolja, men ofta nog inblandas i beredningen af svartsenap. Sönderkrossad och blandad med litet ljumt vatten till en tunn s. k. senapsdeg, begagnas svartsenap såsom ett starkt hudrodnande och, om degen får qvarligga för länge, blåsdragande medel, med hvars användande man afser att afleda från inre organ, till hvilka blodträngning eger rum. För samma ändamål användes äfven senapssprit stänkt på ylle, »senapsduk», eller ock s. k. senapspapper, som är tjockt läskpapper, bemängdt med senapspulver och ofta äfven spansk peppar e. d. Senapspapperet skall vid användandet blötas i ljumt vatten och läggas på det ställe, der en afledande retning önskas. Alldeles förkastligt är bruket att intaga hel hvitsenap mot trögt lif. Ett sådant frö kan lätt komma in i blindtarmens bihang och föranleda en dödande inflammation. O. T. S.