Sheridan

Sheridan [sjä'ridön], Richard Brinsley, britisk lustspelsdiktare och parlamentstalare, föddes i Dublin 1751. Han egnade sig först åt lagfarenheten, men råkade genom en romantisk enlevering af en ung sångerska och giftermålet med henne in i förhållanden, som vände hans tankar åt sceniskt författareskap. Han försökte sig med glänsande framgång i olika branscher, med lustspelet The rivals (1775, »Rivalerne», 1856), den komiska operan The duenna och den berömda karakterskomedien The school for scandal (1777, »Tadelskolan», 1789). Detta lustspel, som på ett oöfverträffligt sätt gisslar tadelsjukan som ett i den fina verlden gängse lyte och tillika det under anständighetsmasken stämplande hyckleriet, öppnade för honom tillträdet till de högsta kretsar, der hans utsökta väsende och umgängessätt snart gjorde honom eftersökt. År 1776 förvärfvade S. genom köp delegareskap i Drurylane-teatern. Invald i parlamentet 1780, der han likasom Fox tillhörde oppositionen, kom han snart att räknas till prydnaderna för den engelska parlamentariska vältaligheten, hvars kanske största triumf är förbunden med hans namn, i det både Fox och Burke, hvilka jämte honom uppträdde som anklagare mot Warren Hastings för dennes utpressningar i Indiska kompaniets tjenst, ställdes i skuggan genom Sheridans tvänne ryktbara tal, af hvilka det första, i parlamentet 1785, af samtiden beskrefs som gränsande till det underbara och genom sin patos oemotståndligt. Då S. som ledare för Drurylaneteatern saknade andra egenskaper än öfvertalningsförmågan och det vinnande sättet och var motsatsatsen till mönstergiltig i allt, som rörde punktlighet, pligttrohet eller hushållsaktighet, förvärrades hans och teaterns affärer alltmera. En eldsvåda lade slutligen (1809) teatern i aska. Derigenom bragtes S. till fullständig ruin. Hans gamla lyckostjerna tycktes ännu en gång framglänsa, då han tjenstgjorde som prinsen af Wales' rådgifvare och stallbroder i dennes nöjen, men fördunklades åter, då tronföljaren 1811 sjelf fick makten i sina händer och med detsamma öfvergaf whigpartiet. S., som under Fox tjenstgjort som understatssekreterare och skattkammarsekreterare, förlorade allt politiskt inflytande och blef, då han föll igenom vid parlamentsvalet, prisgifven åt de engelska bysättningslagarnas stränghet. Slutet af sitt lif tillbragte han utblottad och nästan glömd. Han dog d. 7 Juli 1816, endast genom dödens mellankomst räddad från bysättningshäktet, och fick en praktfull begrafning. S. var Englands förnämste efter franskt mönster bildade lustspelsdiktare. Hans träffande qvickhet, skarpa iakttagelse, lediga dialog och osökta handling påminna i allt om den verldsman han personligen var, och hans stycken bibehålla något af den tjuskraft han som menniska utöfvade. Enligt Byrons bekanta utsago, som kan tjena som uttryck för hans landsmäns beundran, har han skapat tre mästerverk, alla i sitt slag fulländade. Bland biografier är hufvudkällan Moores lefnadsteckning (1825, flere uppl.). Mrs Oliphants »Sheridan» (1883) i »English men of letters» innehåller en sammanträngd teckning af hans lif och diktning. H-n L.