Sibiriska jernvägen, en hela Sibirien från Ural till Stilla hafvet genomskärande jernväg, om hvars anläggning redan på 1830-talet började väckas fråga, utgår enligt beslut 1891 såsom en fortsättning af den ryska Samara-Miass-linien från Tjeljabinsk på europeiska gränsen och har sin ändpunkt i Vladivostok vid Stilla hafvet. I Maj 1891 börjades arbetena på sistn. plats i närvaro af dåv. tronföljaren (nu kejsar Nikolaus II). Hela linien från Tjeljabinsk till Vladivostok, uppgående till 7,609 km., indelades i distrikt:
1) Tjeljabinsk–Ob 1,421 km. 2) Ob–Irkutsk 1,877 » 3) Irkutsk–Mysovskaja 312,5 » 4) Mysovskaja-Strjetensk 1,080 » 5) Strjetensk–Chabarovsk 2,140 » 6) Ussuribanan: norra: Chabarovsk–Grafskaja 370» södra: Grafskaja–Vladivostok409»
För att underlätta och påskynda arbetenas gång delades det första distriktet i två delar: Tjeljabinsk–Omsk och Omsk–Ob, och andra distriktet likaledes i två delar: Ob–Krasnojarsk och Krasnojarsk–Irkutsk, hvarjämte man beslöt att samtidigt börja arbetet på skilda punkter och så mycket som möjligt begagna de naturliga flodvägarna till transporter af material. Jernvägsarbetena hafva drifvits med stor energi och skrida snabbt framåt, så att den beräknade tiden för fullbordandet, 1905, möjligen kan något förkortas. Sträckan Tjeljabinsk–Krasnojarsk öppnades för trafik hösten 1896 (afståndet från Petersburg till Krasnojarsk är 4,918 km.), och linien derifrån till Irkutsk öppnas sannolikt under 1898. Linien Irkutsk–Mysovskaja (på Bajkalsjöns östra strand) är dragen från Irkutsk till Listvennitsjoina (vid sjöns vestra strand), och transporten öfver sjön förmedlas tills vidare af stora ångfärjor. På sträckan Strjetensk–Chabarovsk hafva arbetena instälts till följd af den rysk-kinesiska öfverenskommelsen 1896, enligt hvilken en jernvägslinie från någon punkt af den transbajkalska banan kommer att dragas öfver floden Arguns öfre lopp genom Mandsjuriet, förslagsvis Zizichar, Chulantsjen, Ninguta till Nikolska stationen å södra Ussuribanan. Den sistnämnda öppnades för trafik hösten 1895. Norra Ussuribanan, som först var bestämd att dragas till största delen omedelbart vid flodstranden, kommer att förläggas längre från gränsfloden. Arbetena der började 1894. Enligt de första beräkningarna skulle totalkostnaden stiga till 675 mill. kr., d. v. s. 88,700 kr. pr km. Tjugu broar hafva en längd af mer än 210 m., bl. a. broarna öfver Irtysj (630 m.), Ob (840 m.), Jenisei (945 m.), Selenga (956 m.), Amur (1,520 m.). Mellan Irkutsk och Bajkalsjön måste tvänne tunlar borras, den ena 34, den andra 2,709 m. lång. Till den sibiriska banan komma att sluta sig andra linier, bl. a. en från Tjeljabinsk till Jekaterinburg (redan fullbordad) och (möjligen) från Perm förbi Vjatka till Dvina, hvarigenom Sibiriens spanmål skulle nå en hamn vid Hvita hafvet. För Sibiriens utveckling och för verldshandeln kommer den nya banan att blifva af stor betydelse. Och dess politisk-strategiska vigt för Ryssland är uppenbar. Jfr P. Leroy-Beaulieu: »Sibirien och transsibiriska jernvägen» (i »Ur det moderna samhällslifvet», 18, 1898),