Sigbrit Willums, en holländska, som (kanhända af politiska skäl) hade lemnat Amsterdam och bosatt sig i Bergen samt derstädes hade gästgifveri och vinhandel i början af 1500-talet. 1507 blef den unge prins Kristian (sedan Kristian II) bekant med hennes dotter Dyveke och tog henne med moderns samtycke till älskarinna. S. följde med honom först till Oslo och 1513 till Danmark, der hon genom sitt förstånd och sina insigter vann så stort inflytande öfver honom, att han som konung till och med efter Dyvekes död frågade henne till råds i alla vigtiga spörsmål. 1517 fick S. hand om tull-, finans- och myntväsendet; hon visade stort intresse för handelns främjande och lät inkalla holländare till Amager. Till och med drottningen och de utländska sändebuden uppsökte henne, men hennes hersklystnad och öfvermod väckte i synnerhet adelns hat; konungens siste anhängare afföllo på grund af fruktan för S. Denna följde 1523 Kristian II, då han lemnade Danmark, och skall enligt sägnen hafva lofvat honom, att han skulle bli borgmästare i Amsterdam. Hon måste dock hålla sig dold i Nederländerna, af fruktan för sina fiender, samt blef troligen i Maj 1531 fängslad i Gent och bränd som hexa. E. Ebg.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sigbrit Willums
Ämne: Danmark: personer, ätter, slott och institutioner · Danmark och nordisk historia
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1015–1016 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗