Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Siljeström

Ämne: Uppsalalärda: universitetslärare, skolmän och präster · Svenska präster, lärda och universitetsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1060–1062 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Siljeström, Per Adam, lärare, vetenskapsman, politiker, f. i Åby socken af Kalmar län d. 24 Dec. 1815, blef student i Upsala 1832 och filos. doktor 1836. År 1838 medföljde han den vetenskapliga nordpolsexpedition, som då företogs under fransmannen Paul Gaimards ledning. Denna expedition öfvervintrade i Bosekop, vid Alten, och S. deltog derunder i de meteorologiska och magnetiska observationer, för hvilka redogörelser lemnades dels i »Voyages de la commission scientifique du Nord» (1843--49), dels i Vet.-akad:s handl. för 1841. Under sin hemfärd genom Norge företog S, »Observation öfver rullstensräfflornas riktning» i detta land (Vet. akad:s handl. 1842). Åren 1839--44 var han lärare vid Ebersteinska skolan i Norrköping, 1844--47 docent i experimentel fysik vid Upsala universitet samt lärare vid Nya elementarskolan i Stockholm, 1847--49 thamisk lektor vid Vetenskapsakademien och 1856--62 rektor vid Nya elementarskolan, hvarjämte han 1861 och 1862 var ledamot af direktionen öfver k. seminarium för bildande af lärarinnor, i hvilken läroanstalt han tillika, föreläste pedagogik. Sistnämnda år utsågs han till folkskoleinspektör i Stockholm, men nödgades s. å. af helsoskäl afsäga sig både denna och sina öfriga befattningar äfvensom den plats i borgareståndet, hvilken s. å. genom högsta röstantalet blifvit honom anförtrodd af hufvudstadens valmän. Sedermera har dock S. varit ledamot af Andra kammaren 1867--69, för Södertörns domsaga, och 1885--87 (äfven sistnämnda års Majriksdag), för Stockholm, samt valdes jämväl för valperioden 1888--90, då likväl hela Stockholmsvalet blef upphäfdt. 1866, 1867 och 1887 var han medlem af konstitutionsutskottet. Inom riksdagen har S. kraftigt arbetat för humanitära och politiska framsteg. Särskildt bör påminnas om hans reformsträfvanden i fråga om undervisning, samvetsfrihet och medicinsk frihet. En af honom i 1887 års konstitutionsutskott afgifven reservation anses hafva föranledt regeringen att framlägga den bekanta »Blå boken» i norska frågan.

I främsta rummet har S:s verksamma lefnad varit egnad åt undervisningens och upplysningens främjande. I detta afseende har han länge och med rätta betraktats såsom en af vårt lands stormän. Under utöfning af lärareverksamhet på många och vidt skilda områden -- i enskilda familjer, vid ett gammalt gymnasium, vid universitet, i Nya elementarskolan, i Högre lärarinneseminarium och i en enskild läroanstalt för fruntimmer, äfvensom i söndags- och aftonskolor för arbetare --, vidare såsom rektor, direktionsoch skolrådsledamot, examinator i en militärskola, offentlig föreläsare o. s. v. har S. troligen i vidsträcktare mån än någon annan nu lefvande svensk inhöstat erfarenhet om hvad som rör de praktiska delarna af undervisningen. Under allt detta har han, ända sedan början af 1840-talet, genom skrifter och muntliga föredrag arbetat för den offentliga undervisningens förbättrande i enlighet med de grundsatser, hvilka omkring 1840 begynte göra sig gällande i Sverige och som för öfrigt räknade K. J. L. Almqvist, O. E. L. Dahm, A. Fryxell, J. A. Hazelius, J. P. Lefrén, P. E. Svedbom m. fl. såsom målsmän. För sin del har S. särskildt ifrat för ämnesläsning, fri flyttning, ökad tid åt modersmålet, de främmande lefvande språken och naturvetenskaperna, lämpligare metoder o. s. v. Vidkommande anordningen af den offentliga undervisningen har han yrkat åtskilliga genomgående omdaningar, t. ex. att folkskolan må ombildas till en för barn ur alla samhällsklasser gemensam bottenskola (»kommunalskola»), med uteslutande svenska läroämnen, samt ställas under kommunalstämmornas och landstingens vård, äfvensom att seminarierna må erhålla särskilda styrelser i st. f. att lyda under domkapitlen. Hans grundåsigt i fråga om uppfostran är att individualiteten bör erhålla full frihet att på förnuftigt sätt göra sig gällande. För skolornas förbättring i afseende på hygien och materiel var S. flere år outtröttligt verksam. Hans föredrag »Om skolhusen och skolmaterielen» i Pedagogiska föreningen 1853 (tryckt i »Handlingar och skrifter», se nedan) ådrog sig mycken uppmärksamhet och föranledde sakens framdragande på riksdagen. 1851--60 utförde S., efter ett af P. E. Svedbom gifvet uppslag, under strider med Stockholms stads konsistorium och territoriella församlingar, snart sagdt ett herkulesarbete för omorganisationen af hufvudstadens folkskolor. -- Genom sin reseberättelse om skolförhållandena i Förenta staterna samt genom sitt inflytande i riksdagen verkade S. mycket för åvägabringandet af den särskilda folkskoleinspektion, som kom till stånd 1860. Också var han, ehuru ej sjelf inspektör, af ecklesiastikministern anmodad att deltaga i de första inspektörsmötena. -- Äfven qvinnobildningen är af S. i betydlig mån främjad. Genom hans initiativ anordnades 1859 en »Lärokurs för fruntimmer», hvilken tvifvelsutan påskyndade upprättandet (1860) af Seminarium för bildande af lärarinnor, vid hvars första organisation S. nitiskt medverkade. -- Tanken att åstadkomma populära föreläsningar och en högskola i Stockholm har i S. en af sina upphofsmän och ifrigaste främjare. Redan i Littetursällskapet (stiftadt 1841) och Bildningscirkeln (st. 1845) höll han föredrag i detta syfte. Enligt hans åsigt hade dock högskolans främsta uppgift bort blifva att fylla det praktiska lifvets och allmänbildningens kraf. -- I förening med P. E. Svedbom och G. R. Rabe m. fl. grundade S. vårt lands första periodiska organ för undervisningsfrågor: »Tidskrift för lärare och uppfostrare», i hvars redaktion han i två år (1846 och 1847) deltog. -- Till sockenbibliotekens fromma har S. dels föranstaltat utgifvande af bokförteckningar och spridt boksamlingar, dels utgifvit skrifter om sådana bibliotek. -- I riksdagen samt genom flere tryckta arbeten har S. med en ifver och en skicklighet, som rönt mycken uppmärksamhet i främmande land, men som ej medfört framgång i Sverige, arbetat för vaccinationstvångets afskaffande. -- Uppslag till stiftandet af Svenska allmänna djurskyddsföreningen (1875) gafs af S. och hans hustru.

Dels för vetenskapliga ändamål och dels för att inhemta kännedom om undervisningens tillstånd har S. gjort en mängd utrikes resor, bl. a. 1849--50, med offentligt understöd, i England och Nord-Amerika. Såsom svenskt ombud bevistade han 1854 den internationella skolexpositionen i London (den första i sitt slag), hvarvid ej minst den svenska afdelningen, anordnad af honom, ådrog sig en gynsam uppmärksamhet.

Af det stora antal skrifter, som af S. utgifvits, må här nämnas: Resa i Förenta staterna I (1852, »Om bildningen och bildningsmedlen i F. st.» [ett arbete, som, varande det första i sitt slag, öfversattes på engelska 1853 och tillvann sig en synnerligen smickrande uppmärksamhet]); II (1854, »Patentväsende och jernvägslagstiftning i F. st.»), Afhandlingar (och smärre uppsatser) i fysiska och filosofiska ämnen I--III (1854, 1857, 1869), Smärre skrifter rörande uppfostran och undervisning (1884), Handlingar och skrifter rörande undervisningsväsendet (s. å.). Derjämte har han författat flere afhandlingar (på svenska, engelska och franska) i medicinsk statistik, med särskildt afseende på vaccinationen, minnesteckningar öfver Berzelius (1849), B. Cronstrand (i dennes, af S. utgifna, »Efterlemnade skrifter», 1878), L. J. Hierta (1878) och Em. Swedenborg (1888), vidare läroböcker i fysik, geometri, aritmetik, kristendom och svensk statsförfattning (»Lag och rätt. Kort sammandrag af fäderneslandets statskunskap», 4:de uppl. 1879), i hvilka man finner ett stort antal metodiska anvisningar af högt värde, äfvensom läseböcker för barn samt en mängd afhandlingar och uppsatser i tidskrifter (Vetenskapsakademiens publikationer, Framtiden, Läsning för folket) och tidningar. Anonymt och till privat utdelning har S. utgifvit åtskilliga synnerligen märkliga arbeten. -r