Simbirsk

Simbirsk. 1. Guvernement i östra Ryssland, begränsadt af Kazan, Samara, hvarifrån det skiljes af Volga, samt Saratov, Pensa och Nisjnij-Novgorod. Areal 49,495 qvkm. 1,527,762 innev. (1885), deraf 1/3 äro mordviner, tatarer och tjuvasjer. Utom omkr. 100,000 muhammedaner och 1,000 judar äro innevånarna grekiska katoliker eller dissenters. Landet genomflytes af Volga och hennes bifloder Sura, Svjaga och Ussa samt är med undantag af den bergiga stranden vid Volga en fullkomligt jämn eller obetydligt kuperad slätt med utomordentligt fruktbar jordmån. De särskildt i n. vidsträckta skogarna upptaga 37 proc. af arealen. Åkerbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Fisket i Volga är betydligt. Af mineral finnas endast svafvel och gips. Skeppsbyggeri och skogsafverkning bedrifvas i icke obetydlig skala. -- S. var fordom en del af det tatariska kanatet Kazan, men kom vid dettas eröfring 1552 under Ivan IV Vasiljevitjs herravälde. 1780 upphöjdes det till guvernement och fick sitt nuvarande omfång 1850. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid Volgas strand, mellan denna flod och Svjaga. 36,600 innev. (1880). Säte för guvernören och en grekisk biskop. Staden ligger på en höjd och har breda gator, stora öppna platser, en mängd kyrkor, af hvilka S:t Nikolaus är arkitektoniskt anmärkningsvärd, 2 kloster, 1 synagoga och 1 moské. Af bildningsanstalter eger S. bl. a. ett seminarium, ett gymnasium och ett gymnasium för flickor. Dessutom finnas flere hospital och välgörenhetsinrättningar. Handeln är i allmänhet liflig, särskildt vid en årligen förekommande, mycket besökt marknad. Läder-, rep-, såp- och ljusfabriker finnas. Fisket i Volga utgör en af stadens hufvudnäringar.