Skörbjugg

Skörbjugg (Lat. scorbutus), med., en blodsjukdom med tunnflytande, mörk blod och skörhet hos blodkapillärerna, hvarigenom lätt blödningar uppkomma, än visande sig såsom blodfläckar i huden (Morbus maculosus Werlhofii l. Purpura haemorrhagica), än från det svullna tandköttet, från näsan, från luftrören i lungorna, från magsäcken, tarmarna, urinvägarna eller i lungsäckarna, hjertsäcken, bukhålan, hjernan, lefvern, mjelten, njurarna, bindväfven m. m. Enligt Garrod beror skörbjugg på bristande kalihalt hos blodet. Orsaker till sjukdomen äro dålig föda, skämd luft, fuktiga bostäder och nedtryckt sinnesstämning. Förr uppstod den ofta hos sjöfarande genom salt, skämd proviant, särdeles hos polarfarare, som måste öfvervintra i polarmörker, utan sysselsättning och utan färsk tjenlig mat. Sjukdomen börjar med mattighet, nedstämning, blek, grå hy och reumatiska smärtor i lederna. Tandköttet blir ömmande, svullet, blödande. Utdrages en tand, uppstår lätt ostillbar och ofta dödlig blödning. Sedan uppträda blodfläckar (petechier, ekchymoser) i och under huden, i synnerhet å nedre extremiteterna, samt blödningar i ofvan nämnda organ, och döden inträder antingen hastigt, genom en hjernblödning eller annan stark blödning, eller långsamt genom utmattning. Skörbjugg förekommes och behandlas genom iakttagande af vanliga sundhetsregler, frisk mat, frisk luft, friskt vatten, god bostad och sinnesstämningens höjande genom muntrande arbete. Derjämte böra som specifika medel användas friska grönsaker, såsom sallad, krassa, rädisor och rättikor, bladkål, surkål, äfvensom syrliga frukter och växtsafter, såsom citroner, äpplen, sura körsbär, citronsyra, vinsyra, ättiksyra samt hos svaga äfven kina. F. B.