Skrattmås

Skrattmås, Larus ridibundus, zool., en till måsslägtet (se d. o.), familjen Laridae och ordningen Longipennes hörande fogelart. Hufvud och en del af halsen äro om sommaren bruna, om vintern hvita med en svart fläck framom hvartdera ögat och en annan på örontrakterna; ryggen och vingtäckfjädrarna ljust blågrå; handpennorna äro försedda med svarta spetsar; i öfrigt är fjäderbeklädnaden hvit. Den spensliga näbben och benens nakna delar äro mörkt röda. Tarsen är längre än mellantån. Längd omkr. 45 cm. Skrattmåsen, som har en vidsträckt utbredning i Europa, Asien och Amerika, förekommer inom Sverige i Skåne samt på Gotland och Öland. I Sverige är han en flyttfogel, som anländer i Mars eller början af April och åter lemnar oss i Oktober eller November. I södra Europa stannar han hela året om. Han lefver om sommaren i större eller mindre flockar, vid sjöar, kärr och floder, hvaremot han om hösten och vintern besöker hafsstränderna. Hans hufvudsakliga föda består af insekter, maskar och andra smärre djur samt dessutom af småfisk. Hans lifliga rörelser äro synnerligen behagliga; han simmar lätt och flyger skickligt. Man ser honom ofta raskt och uthållande vandra omkring på ängar och åkrar, sysselsatt med att fånga insekter. Äggen (2--4, varierande grundfärg med bruna och svartaktiga fläckar) läggas på en bale af sjögräs eller dyl. nära strandbrädden. Båda könen rufva vexelvis. L-e.