Skyros

Skyros (nu Skyro), en till de norra Sporadernas grupp hörande ö, nästan midt i Egeiska hafvet (Archipelagen), 37 km. n. ö. från Eubea. Ön, som har en areal af 204 qvkm., med omkr.. 3,300 innev., utgöres af två genom ett näs förbundna delar, af hvilka den sydöstra nästan fullständigt fylles af oländiga berg, hvaremot den nordvestra är mera lågländ samt egnad för odling af spanmål, vin och oliver. Äfven finnes god tillgång på vacker marmor med färgad ådring. Såsom äldsta innebyggare nämnas pelasger, karer och doloper. I de homeriska sångerna betraktas S. såsom hörande till Achilles' rike. Först yngre sagor veta berätta hur Achilles, för att undgå deltagandet i trojanska kriget, der i qvinnokläder dolde sig bland konung Lykomedes' döttrar, af hvilka en, Deidameia, genom honom blef moder till Neoptolemos. Enligt den attiska sagan var det äfven på S., som Achilles hämnades mordet på Thesevs. År 469 f. Kr. afsändes en expedition till S. dels för att göra slut på det af dess innebyggare sedan lång tid tillbaka bedrifna sjöröfveriet och lägga ön under Athens välde, dels för att enligt det delfiska oraklets maning uppsöka Thesevs' ben och föra dem till Athen. Från denna tid räknades S. såsom Athens lagliga besitting och respekterades såsom sådan t. o. m. i den antalkidiska freden (387). Först under den macedoniska tiden blef det Athen fråntaget, men återställdes 196 f. Kr. genom romersk bemedling. Under korstågsperioden innehades S. en längre tid af frankiska riddare under bysantinsk öfverhöghet och ställde sig vid turkarnas framträngande under Venezias skydd. Kort efter Konstantinopels eröfring (1453) intogs det dock af turkarna och införlifvades med deras rike. För närvarande tillhör det konungariket Grekland. Staden S. ligger nu liksom i forntiden vid nordöstra sidan af det näs, som förbinder öns båda hälfter, och i dess närhet hamnen Achilleion (nu Achili). A. M. A.