Sligo

Sligo [sle'jgå]. 1. Irländskt grefskap, gränsar i n. till Atlantiska oceanen, i ö. och s. ö. till Leitrim och Roscommon, i s. och v. till Mayo. Areal 1,869 qvkm. Befolkningen, som under sista åren betydligt minskats, uppgick 1881 till 111,578 pers. Landet är i n. och v. genomdraget af betydande bergåsar, hvilkas högsta toppar, Knockalongy och Ben-Bullen, uppnå 506 och 492 m. I kusten bilda Sligo- och Killalavikarna djupa inskärningar. De vigtigaste vattendragen äro Moy, Easky, Ballysadare och Garvogue, hvarjämte äfven finnas flere smärre sjöar. Af arealen äro 19 % odlad j ord och 51,3 % betesmarker. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel, sädes- och potatesodling samt fiske. Linne- och ylleväfnader fabriceras till innevånarnas behof. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Garvogues utflöde i Sligoviken och vid Mullingar--S.-banan. 10,808 innev. (1881). Liflig skeppsfart samt handel med landtprodukter, kol, jern och virke. Staden, som fordom var befäst, eger en ståtlig katolsk katedral och vackra ruiner af ett kloster, grundadt 1252. S. uppväxte kring ett 1242 uppfördt slott och erhöll stadsprivilegier 1613.