Smink

Smink benämnes det ämne, vanligast rödt eller hvitt, med hvilket man åsyftar att gifva huden å ansigte, hals och armar en klarare, vackrare färg än den naturliga. Genom smink kan sålunda en ful hy få ett vackert utseende och ansigtet göras ungdomligare eller på annat sätt ommålas i öfverensstämmelse med karakteren af den personlighet, som skall framställas. Smink begagnas numera mest af personer, som äro anstälda vid lyriska eller dramatiska teatrar. För ett århundrade tillbaka var smink ett af damer vid hofvet ofta begagnadt försköningsmedel. Såsom rödt smink begagnas mest karmin, det granatröda färgämnet ur konsjonell, antingen enbart eller blandadt med rismjöl, poudre de riz. Detta sistnämnda användes att i teaterscener, när så skall vara, åstadkomma en tillfällig blekhet. Hvitt smink består i enklaste fall af zinkhvitt (zinkoxid, oxidum zincicum venale), men många hvita sminksorter äro sammansatta på olika sätt. Sålunda finnes »Fru Romanis smink», som är en blandning af kremserhvitt, talk och rosenvatten. Ett annat slag, »Eau de ferdlanc», består af vismut(-klorid), 5 d., och rosenvatten, 30 d. Krita, blandad med vismutsubnitrat, användes äfven som hvitt smink. Mångfaldiga sminkblandningar af annat slag finnas i parfymhandeln. Smink, som består af metallsalter, inverkar ofta skadligt på huden, så att den förlorar sin mjukhet och naturliga beskaffenhet. O. T. S.