Snäcka

Snäcka. 1. Sjöv., ett nordiskt vikingafartyg med höga fram- och bakstammar, till storleken mindre än drakskeppet. Snäckan, såväl som karfen och knarren, anses hafva tillhört de smärre långskeppens klass. Under medeltiden omtalas ett slags krigsfartyg, af omkr. 30 lästers drägtighet och med 30 mans besättning, under namnet »snäcka». -- 2. Mek., en i samband med fjädern till ett fjäderur varande inrättning, hvarigenom en likformigare gång hos uret kan erhållas. Snäckan utgöres af ett slags hjul med spiralformigt lindad skrufgänga, som upptager en med fjäderhuset förenad ledad kedja. När fjäderns spänning förminskas, ökas i stället genom denna anordning den häfarm, hvarpå verkan utöfvas, så att ständigt samma kraft kringvrider urverket. Snäcka, vattensnäcka, är äfven en benämning å Archimediska skrufven (se d. o.). -- 3. Krigsv., på mynningsladdningsgevär det på pipans bakre högra sida befintliga fästet för tändhattstappen. Vanligtvis har snäckan en »eldskärm» till skydd för skyttens öga, vid skottlossningen, för kopparsplint från tändhatten. 1. R. N. 2. G. R. D. 3. H. W. W.