Solrök

Solrök (T. höhenrauch, moorrauch), meteor., är en grumling af atmosferens genomskinlighet, en s. k. torr dimma, hvilken ger sig tillkänna derigenom att himlen får en oren, grå eller rödbrun färgton, aflägsna föremål synas liksom genom en blåaktig slöja, solen förlorar sin glans och kan betraktas med blotta ögonen samt antager en blodröd färg, då hon närmar sig horisonten. Företeelsen orsakas vanligen af rök från skogseldar eller torfbränning, hvilket ger sig tillkänna af den karakteristiska rök- eller brandlukten. Den i Ostfriesland och vissa delar af Holland brukliga mossbränningen i och för kulturen af bokhvete och hafre alstrar under torra och varma somrar en myckenhet rök, som med nordvestliga vindar sprider sig öfver hela Tyskland, någon gång ända ned till Adriatiska hafvet. Äfven vulkaniska utbrott och deraf orsakad jordbrand, såsom den, hvilken härjade på Island 1783, kunna framkalla solrök. Sistnämnda år utmärkte sig också för en ovanlig intensitet och utbredning af detta fenomen. Det observerades i Köpenhamn d. 24 Maj, i Tyskland, Frankrike och Italien d. 16--18 Juni, i Nederländerna d. 19 s. m., i Buda d. 23 s. m., i Stockholm d. 24 s. m., i Moskva d. 25 s. m. och i Syrien vid månadens slut. Röken betäckte äfven en del af Adriatiska och Atlantiska hafven, närmast kusterna, och var så intensiv, att den icke gaf vika hvarken för regn eller storm. Under tiden herskade mest nordlig vind eller vindstilla. Med vexlande täthet bibehöll sig den torra dimman till slutet af Juli, å några orter sågs den ännu i Augusti. R. R.