Sorbonne

Sorbonne [-bå'nn], den byggnadskomplex i Paris, hvilken är säte för de teologiska, historisk-filologiska och naturvetenskapliga fakulteterna i Paris. S. leder sitt ursprung från ett af Ludvig den heliges biktfader, Robert de Sorbon, omkr. 1250 stiftadt kommunitet (se d. o.), som bar namnet »Congrégation des pauvres maîtres de la Sorbonne». Stadfäst af den franske konungen 1255 och af påfven 1259, hade detta samfund till uppgift att främja den högre teologiens studium, hvarför endast sådana personer, som aflagt filosofisk grad, der vunno inträde. På grund af den alumnerna åliggande skyldigheten att meddela kostnadsfri undervisning uppkommo under tiden 1252--1751 sju offentliga, ständigt fortgående föreläsningskurser. Kommunitetet hade derjämte äran af att inom sina murar hafva upprättat det första boktryckeri i Paris (1470). Dess rykte spred sig snart öfver hela Europa, och då Paris-universitetets teologie doktorer och professorer under en följd af år hufvudsakligen utgingo från S., öfverflyttades kommunitetets namn på hela den teologiska fakulteten. I de religiösa striderna togo dess medlemmar liflig del. Kämpande för den gallikanska kyrkans privilegier, uppträdde de såväl mot jesuiterna som mot reformationen, men deras pedantiska fördömelselust gentemot det 18:de årh:s filosofer förstörde fakultetens anseende och framkallade dess upphäfvande genom ett af Ludvig XVI utfärdadt dekret (1792). S. återupprättades 1808 och har sedan 1821 varit Parisuniversitetets centrum. Dess storartade byggnad, grundad redan i 13:de årh., sedan efter ritningar af Lemercier ombyggd af Richelieu (1629--53), är belägen i Quartier latin och utgöres numera af en på en yta af 12,000 qvm. i fyrkant uppförd komplex, hvars ena fasad prydes af ett kapell med kupol och den andra af en monumental byggnad, som, börjad 1884, invigdes under stora högtidligheter år 1889.