Spens, gammal skotsk ätt, blef svensk friherrlig 1622 och greflig 1712.
1. Spens, Jakob (Sir James), skotsk baronet och diplomat, en framstående typ af den skotske äfventyraren på 1600-talet, var son till Sir William Spens af Wormiston, som tog Skotlands regent Lennox till fånga vid stormningen af Stirling 1571, men som blef dödad, medan han skyddade sin fånge. Han kom till Sverige 1610 såsom sändebud från konung Jakob I, då det denna tid sattes i fråga att trolofva Gustaf Adolf med den engelska prinsessan Elisabet, sedermera förmäld med kurfursten Fredrik af Pfalz. Sommaren 1612 sändes han jämte Sir Robert Anstruther för att medla fred mellan Danmark och Sverige. Vid detta tillfälle blef S. så illa mottagen i Köpenhamn, att han med nöd undslapp med lifvet. Han gick derefter i svensk krigstjenst, återkallades likväl af konung Jakob, men blef å nyo sänd till Stockholm såsom ambassadör, för att öfverlemna strumpebandsorden åt Gustaf Adolf och deltaga i de underhandlingar, som ledde till freden i Knäröd. S. stannade sedan i Sverige, upphöjdes 1622 till friherre och blef 1629 general öfver det engelska och skotska krigsfolket i svensk sold. Död i Stockholm 1632. A. B. B.
2. Spens, Jakob, grefve, krigare, den förres sonson, född 1656, blef år 1700 chef för Lifregementet och 1701 generallöjtnant. Sistnämnda år anförde han högra flygeln i slaget vid Klissov, men tog kort derefter afsked ur krigstjensten. Kungl. råd och president i Bergskollegium sedan 1710, upphöjdes han till grefve 1712 samt afled 1721.
3. Spens, Axel, grefve, krigare, den förres son, född 1681, blef tillfångatagen efter slaget vid Poltava (1709) och återkom ej till Sverige förrän 1722. Chef för Lifregementet sedan 1737, förde han 1742 befälet öfver observationshären n. om Stockholm. Han utnämndes 1743 till general och kommenderande chef i Skåne samt dog 1745. Intagande en förmedlande ställning mellan hattar och mössor, deltog han med ifver i riksdagsförhandlingarna.
4. Spens, Karl Gustaf, grefve, fortifikationsofficer, riksdagsman, den förres brorsons sonson, född d. 3 Okt. 1792, blef 1812 filos. magister i Upsala och s. å. underlöjtnant vid fältmätningsbrigaden. Efter att hafva bevistat det norska fälttåget (1813--14) företog han en mängd vigtiga bas- och triangelmätningar, hvilka ligga till grund för svenska kartverket, samt uppgjorde 1815 en ny kartprojektionssmetod. S., som 1843 blef major i topografiska kåren samt 1817 ledamot af Vetenskaps- och Krigsvetenskapsakademierna, bevistade alla riksdagar från 1818 och uppträdde 1834 med ett förslag till representation genom landskapsting. Död d. 24 Febr. 1844.