Spinal

Spinal (Lat. spinalis, af spina, ryggrad), hvad som har afseende på ryggraden eller ryggmärgen. -- Spinalapoplexi, med. Se Ryggmärgssjukdomar. -- Spinalganglier, anat. Se Ganglion. -- Spinalirritation, med., ryggmärgsretning, en term, som användes mera förr än nu, betecknande en grupp af symtom, som förekomma i synnerhet hos svaga, bleksigtiga, nervösa qvinnor, utan att man som grund för dem kan antaga någon anatomisk förändring af ryggmärgen eller dess hinnor, utan snarare måste betrakta dem som en s. k. funktionel förändring, en ryggmärgsnevros. De vanligaste tecknen äro ömhet och värk vid tryck på ryggkotorna, i synnerhet bröstkorgens. Vissa punkter på ryggraden äro stundom så känsliga, att man med hårdt tryck på dem kan framkalla epileptiforma anfall. Sitter ömheten i öfre delen af ryggmärgen, utstråla smärtorna mot hufvudet, armarna, halsen och bröstet; sitter den längre ned, uppträda smärtor i magen och nedre extremiteterna; alltefter affektiohens säte inställa sig äfven kräkningar, hjertklappning, andnöd, hicka, förstoppning, svårighet att kasta vatten, svaghet i armar eller ben, aptitlöshet, sömnlöshet, ängslan, oro m. m. Åkomman beror oftast på nervöst anlag, blodbrist och bleksot, kraftuttömning, öfveransträngning, sorg m. m. och botas genom hvila, stillhet, jern, kina, fosfor, stärkande föda, frisk luft, bad, elektricitet m. m. -- Spinalsystem, sammanfattningen af ryggmärgen och samtliga från densamma utgående nerver. F. B.