Ställning

Ställning. 1. Krigsv. Ställning l. position kallas plats, der trupp uppställes för ett gifvet ändamål. Man skiljer mellan samlingsställning eller uppställningsplats för trupper, som skola samlas på ett ställe för att sätta sig i marsch eller intaga beredskaps- eller stridsställning, och å hvilken fordras endast god belägenhet och tillräckligt utrymme, vidare beredskapsställning, hvilken intages, då man ännu icke är fullt säker på fiendens afsigter, utan tillsvidare vill hålla sina trupper i beredskap, samt af bakom stridslinien varande reserver, innan dessa komma till användande, och å hvilken ställning fordras fördelaktigt och skyddadt läge, tillräcklig utsträckning och goda förbindelser i de riktningar, i hvilka trupperna kunna komma att framsändas, samt slutligen stridsställning, oftast kallad endast ställning, som intages med afsigt att i densamma upptaga strid, antingen en ren försvarsstrid eller en försvarsstrid, från hvilken man vid gynsamt tillfälle ämnar öfvergå till motanfall. I ställningen söker den vanligen sin fiende moraliskt eller fysiskt underlägsne stöd och förstärkning, till följd hvaraf det är af vigt, att ställningen, på samma gång den är så belägen, att fienden icke utan vidare kan gå förbi den, eger lämplig utsträckning i förhållande till egna trupper, att fältet framför densamma, det s. k. skjutfältet, är öppet och kan med eld bestrykas från ställningen, att dennas flanker äro skyddade eller lätt kunna skyddas, att fronten är stark och medgifver skydd för främsta linien, att i ställningens inre finnas skyddade uppställningsplatser med skyddade förbindelser till frontens olika delar, att man från ställningen på ett fördelaktigt sätt kan öfvergå till motanfall samt att återtågsvägen är gynsamt belägen. Ligger ställningen på sidan om fiendens väg, kallas den flankställning; afser den särskilda ändamål, benämnes den avantgardes-, arriergardes-, förpost-, upptags-ställning o. s. v. -- 2. Byggnadsv., en tillfällig anordning, som användes vid nybyggnader eller reparationer af gamla byggnader, och hvilken antingen är afsedd för arbetarna att stå på samt för uppläggning eller uppfordring af byggnadsmaterial eller ock tjenstgör som stöd för en del af byggnaden, innan den är färdig, så att dess olika delar stödja hvarandra. Vid uppförande af hus omhägnas byggnadstomten af en ställning, som är förfärdigad af upprätt, i dubbla rader ställda spiror, hvilka nå så högt som till takrännan af det blifvande huset, och mellan hvilka slås bräder i kors för att gifva stadga åt det hela. Emellan de dubbla raderna spiror läggas flere olika högt liggande golf af bräder, på hvilka golf arbetarna stå, samt tegel, murbruk m. m. uppläggas. Äfven vid reparationer användas likartade ställningar, då reparationen har större omfattning. Numera har man för utförande af putsarbeten och smärre reparationer af husets yttre sidor börjat mycket använda flyttbara ställningar, hvilka äro säkert fästa uppe på muren och kunna hissas upp och ned. Vid hvalfkonstruktioner tjenar ställningen att uppbära hvalfdelarna, tills de mötas och sålunda kunna stödja hvarandra. 1. C. O. N.