Stenisk (af Grek. sthenos, kraft), sjukdom, som beror på öfvermått af kraft, Motsats: asteni (se d. o.). -- Adj. Stenisk.
1. Stenius, Jakob, d. ä., finsk prest och agronom, f. 1704 i Ulfsby socken, d. 1766 som kyrkoherde i Pielisjärvi i Karelen, vann stort rykte genom sina vidsträckta kärruttorkningar och odlingar, hvilket hos allmogen förvärfvade honom binamnet »Korpi-Jaakko» (Kärr-Jakob). S. framträdde äfven såsom agronomisk författare med en Kort underrättelse om kjärr och mossar samt deras nyttiande (1742). Såsom Augustin Ehrensvärds biträde deltog han ock någon tid i ledningen af strömrensningsarbetena i Björneborgs län. S. verkade jämväl för åtgärders vidtagande till gränsernas försvar i östra Finland, till beskattningens lämpligare ordnande och till församlingarnas sönderdelning i nämnda landsdel. Af ett häftigt och egensinnigt lynne, låg han ständigt i tvist med sitt domkapitel. A. G. F.
2. Stenius, Jakob, d. y., kallad »Koski-Jaakko» (Fors-Jakob), finsk parest och ingeniör, den föregåendes son, f. 1732, gjorde sig 1757, genom sin gradualafhandling om forsbyggnader så bemärkt, att han kort derefter kallades till ledare af de i Finland pågående forsrensningsarbetena. Prestvigd 1767, blef han faderns efterträdare som kyrkoherde i Pielisjärvi. På denna plats verkade han ifrigt för aftappning och sänkning af sjöar inom hans stora socken, så att vidsträckta landytor vunnos för odling. Svenska vetenskapsakademien gaf honom 1761 guldmedalj för en skrift om bästa sättet att befria ängar från mossa. I Pielisjärvi sockens landsförsvar under 1788--90 års krig hade S. en väsentlig andel. En tid förevitades honom, ehuru med orätt, att han stått i hemligt förbund med fienden. Han dog 1809. A. G. F.