*Stockholm. Stadens landområde beräknades 1890 till 3,154 har och vattenområdet till blott 121 har; tomtområdet, det ännu obebyggda inräknadt, var vid 1896 års slut 1,250,42 har, deraf omkr. 5,78 proc. belägna å ofri grund. Den kyrkoskrifna folkmängden var vid 1897 års slut 288,602 pers. (131,286 mankön och 157,316 qvinkön), således en ökning af 22,1 proc. på 8 år. Af de olika församlingarna hade Storkyrkoförsamlingen 11,712 innev., Klara 17,144, Kungsholms 29,172, Adolf Fredriks 44,900, Jakobs och Johannes' 31,070, Ladugårdslands med Djurgården 55,531, Katarina 44,258 och Maria 37,731, hofförsamlingen 1,635, Svea lifgardes 1,051, Lifgardets till häst 807, Göta lifgardes 1,213, Första Svea artilleriregementes 1,114, Andra d:o 623, Svea ingeniörbataljons 659, Skeppsholms 2,799, Svea trängbataljons 252, Norrlands trängbataljons 121, Tyska 1,937 och Finska församlingen 1,239, hvarjämte i allmänna inrättningar funnos 2,305 och i främmande trosförvanters församlingar 2,329 pers. Den mantalsskrifna folkmängden var s. å. 232,795. Emedan under 1880-talet äktenskapsfreqvensen i S. i det hela var ovanligt hög, var befolkningens sammansättning mindre abnorm 1890 än 1880; i procent af hela folkmängden utgjorde enligt 1890 års folkräkning (jfr spalt 587)
i Stockholm i hela riket Ej vuxen befolkning 29,67 37,88 Gift medelålders d:o 21,90 22,14 Ej gift » » 33,08 21,07 Äldre » 15,35 18,91
Början af 1890-talet utmärktes af en mycket ringa folkökning, beroende på en obetydlig inflyttning från landsorten (1892 var den t. o. m. mindre än utflyttningen). Dödstalet nedgick 1893–95 för första gången under 20 pro mille och 1895–96 t. o. m. under 17; för späda barn var det 1891–95 15,7 proc. (27 för de oäkta, 11,6 för de äkta födda). Af 1890 års hela folkmängd voro 40,2 proc. infödda, af befolkningen öfver 15 år endast 24,8 proc. — Af den s. å. kyrkoskrifna folkmängden, 246,454 pers., bodde 193,919 (78,6 proc.) i 48,078 hushåll af två eller flere personer, hvadan föga mer än 4 pers. kommo på hvarje sådant hushåll, 42,948 pers. (17,4 proc.) voro ensamt boende och de återstående, 9,587 pers., voro intagna å 55 allmänna inrättningar och räknades derför icke till något hushåll.
Byggnadsverksamheten har under senare delen af 1890-talet ej hållit jämna steg med folkmängdstillväxten, utan en pinsam bostadsbrist har i flere år varit rådande, företrädesvis drabbande innehafvare af smålägenheter, endast till någon del afhjelpt genom bildande af byggnadsaktiebolag och uppförande af träbaracker och anläggning af egnahems-kolonier (villastäder) utanför tullarna. Till innevånarnas förfogande stodo d. 1 Okt. 1897 68,256 lägenheter, af hvilka 57,675 voro bostadslägenheter innehållande 134,557 rum och 45,832 kök, således 180,389 eldstäder, hvadan på hvarje hundratal eldstäder kommo 160 pers. Af bostadslägenheterna voro de flesta, 16,610, på 1 rum och kök, närmast följde 2 rum med kök (11,143) och ensamma rum (10,041). Samtliga bostadslägenheter, som icke hade något kök, voro omkr. 12,100, och de, som hade endast del i kök, 982. Om resultatet af den på grund af stadsfullmäktiges beslut föranstaltade utredningen af arbetarebostadsförhållandena se Bihang n:r 40 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år 1897. De aftalade eller uppskattade hyresbeloppen för alla vid 1895 års början befintliga lägenheter uppgingo till omkr. 33,3 mill. kr., deraf 19,5 mill. för egentliga vinterbostads- och 13,8 mill. för kontors-, bodm. fl. slag af lägenheter samt med sådana förenade bostadslägenheter. Taxeringsvärdet af samtliga fastigheter 1897 var 621 mill. kr., deraf 550,3 mill. af de till bevillning uppförda. Bevillningen af fast egendom var 275,226 kr. och af inkomst 985,100 kr. Medan stadens folkmängd var 28 proc. af samtliga städers i Sverige folkmängd, utgjorde bevillningen af fast egendom 40 proc. och bevillningen af inkomst 36,8 proc. af samma bevillning i samtliga städer. — Gatornas längd 1897 var 141 km.; af hela gatuytan voro 50 proc. belagda med tuktad eller huggen sten, asfalt eller makadam (80,7 proc. i staden inom broarna, 50 proc. på Norr- och Östermalm samt 42 proc. på Södermalm och Kungsholmen). På stadens öppna platser uppförda monument på 1890-talet äro Nils Ericsons staty (af Börjeson) 1893 vid Centralstationen, kemisten Scheeles (af Börjeson) i Humlegården, gruppen Farfadern (af P. Hasselberg) 1895 i Humlegården samt Olaus Petri staty (af T. Lundberg) 1898 framför östra gafveln af Storkyrkan. I den lilla parkanläggningen invid Nationalmuseum stå tre moderna skulpturverk, tillhörande museets samlingar: Bältespännarna af Molin, Ynglingen med sköldpaddan af Börjeson samt Fosterbröderna af T. Lundberg. En byst (mod. af Börjeson) af John Ericsson skall uppställas. — För uppdragandet af träd och öfriga växter till planteringarnas vård och underhåll begagnade staden till 1894 mer eller mindre provisoriska tomter, men 1893 uppläts för ändamålet en vid södra änden af Götgatan och stranden af Hammarby sjö belägen, stor och ändamålsenlig tomt, der nya växthus uppförts samt drifbänkar och trädskolor anlagts.
Näringar. Antalet fabriker (nu tagna i större omfattning än förut, så att t. ex. boktryckerier, qvarnar, större bagerier, statens verkstäder medtagas) 1896 uppgafs till 606, med 21,413 arbetare och ett tillverkningsvärde af 84,8 mill. kr. (motsvarande omkr. 25 proc. af tillverkningsvärdet i samtliga städer), fördelade på följande grupper: närings- och njutningsämnen 159 fabr., 4,158 arb., tillverkningsvärde 34,6 mill. kr., spånadsämnen resp. 57, 1,765 och 4,7 mill., hudar, skinn och hår 19, 867 och 2,87, oljor, tjära, gummi och likartade ämnen 35, 530 och 4,34, trävaror 19, 541 och 1,2, papper och pappersarbeten 21, 686 och 1,4, varor af diverse växtämnen (halmvarufabriker, korg-, kork- och qvastfabriker) 7, 315 och 1 mill., varor af sten, lera, kol och torf 21, 1,836 och 6, kemiska preparat 19, 302 och 1,11, metallarbeten 94, 1,828 och 6,40, fartyg, vagnar, maskiner, redskap, instrument och ur 86, 6,387 och 15,5 samt arbeten af grafisk industri och produkter ej förut upptagna 69, 2,198 och 5,6. Den för bevillning uppskattade inkomsten af fabriksrörelsen uppgick till 8,8 mill. kr. Handtverkerinäring drefs af 1,896 pers. (132 qvinnor), med 3,658 arbetare (474 qvinnor); den för bevillning uppskattade inkomsten steg till 3,2 mill. kr. — Från utrikes ort till S. kommande varor hade 1897 ett åsatt värde af 122,6 mill. kr. (30 proc. af rikets införsel), men utförda varor af endast 32,1 mill. (8,93 proc. af hela utförseln). Beträffande S:s inrikes handel saknas fullständiga uppgifter, men den måste vara högst betydlig att sluta deraf att införseln utrikes ifrån har en så kolossal öfvervigt öfver utförseln, en öfvervigt, som naturligen i viss mån utjämnas genom omsättning på andra orter inom landet. Antalet handlande var s. å. 3,182 (inberäknadt 47 bolag), med 5,743 betjente och en bevillning för rörelsen af 133,131 kr., hvartill kommo 580 utländingar, som fått tillstånd att här idka handel, och utländska handelsresande, hvilka i bevillning erlade 72,159 kr. Hamnområdet besöktes 1896 af 52,410 fartyg (öfver 10 tons), om 4,234,800 tons; i utrikes fart ankommo och afgingo endast 2,286 fartyg, om 753,900 tons, största delen svenska, engelska och finsk-ryska. Öfver den vid Värtan på 1880-talet med stora kostnader anlagda hamnen går numera hufvudhandeln med jern, trävaror, stenkol och fotogen. Medelantalet dagar för öppet vatten i inloppet till S. från saltsjön är för åren 1885–95 beräknadt till 284, men uppgår för ären 1890-95, tagna ensamma för sig, till 340. För att i den mån görligt är hälla inloppet öppet anskaffade staden 1896 en stark isbrytare. Rederier i S. tillhöriga fartyg öfver 20 tons voro s. å. 192, om 59,972 tons, deraf 147 ångfartyg, om 51,338 tons. För persontrafik i S. och dess omgifningar användes s. å. 58 ångslupar, om 537 hästkrafter. — En ny jernvägslinie från S. har tillkommit (1893), förande ut till badorten och villastaden Saltsjöbaden (se d. o. Suppl), en linie från Elfsjö station till den ypperliga hamnen Nynäs i Södertörn är koncessionerad, och andra linier äro föreslagna. — Vid 1898 års slut hade telegrafverket å sitt Stockholmsområde 7,807 telefoner, Allmänna telefonbolaget och Belltelefonbolaget 21,456 abonnenter, så att S. i telefonistiskt hänseende står långt framför andra städer, med (1897) 61,8 telefoner pr 1,000 innev, (mot 40,1 i Kristiania, 17,9 i Berlin, 6 i Paris och 2,3 i London). S. står i telefonförbindelse med Kristiania och Köpenhamn. — Antalet rotar ökades 1892 till 21, 1897 till 23 och blir 25 d. 1 Okt. 1899. Från och med 1897 har S. blott 22 representanter i Andra kammaren; tredje och fjerde valkretsarna utse hvardera 5, hvar och en af de öfriga väljer 4.
Polispersonalen, delad på 3 icke uniformerade afdelningar (Detektiva-, Prostitutions- och Ordonnansafd.) och 2 uniformerade (Centralafd. och Distriktspolisen), räknar 1899 551 medl., näml. 14 kommissarier, 1 föreståndare för prostit. afd., 40 öfverkonstaplar, 456 konstaplar och 40 extra konstaplar. Distriktspolisen är fördelad på 9 distrikt, med 367 man. 1898 tillkom en andre polisintendent, hvarvid tjensterna så fördelats, att förste polisintendenten handlägger brottmål i poliskammaren och har inseende öfver säkerhetsoch detektivafdelningarna och andre intendenten för chefskapet öfver ordningspolisen och de yttre arbetena. Brandkåren består nu enligt stat af, förutom brandchefen, 2 officerare, 8 underofficerare och 135 man. Vattenledningen, som nu har reservoar äfven på Kungsholmen samt uppfordringsverk och behållare (vattentorn) vid Mosebacke för den högt belägna trakten deromkring, hade vid 1897 års slut en utsträckning af 175,2 km.; vattenförbrukningen var nämnda år 10,45 mill. kbm. (omkr. 100 liter pr dag och innevånare). Nytt gasverk har anlagts vid Värtan (se d. o.), hvilket t. o. m. 1897 har kostat 4,86 mill. kr. Gastillverkningen växte 1897 till omkr. 20 mill. kbm., hvaraf något öfver 3 mill. användes för den offentliga belysningen med 6,839 gaslyktor. 1890–92 byggdes ett större elektricitetsverk, hvars bokförda värde vid 1897 års slut upptogs till 2,87 mill. kr.; kabelnätets utsträckning (på Norr- och Östermalm) vid 1897 års slut var omkr. 146 km. och antalet lampor (glödoch båglampor) omkr. 27,800.
Finanser. Stadens bokförda tillgångar voro 1896 upptagna till 72,8 och dess skulder till 60,7 mill. kr. Stadskassans utgifter uppgingo 1896 till 17,759,508 kr. och inkomster till 19,546,652 kr. Staten för 1899 upptager utgifterna till 23,613,900 kr. och inkomsterna under olika titlar utom lån till 15,426,680 kr., genom lån till 4,261,000 kr.; bristen (3,926,220 kr.) skall betäckas genom uttaxering af kommunalskatt af kr. 3 pr bevillningskrona.
Undervisningsanstalter. Antalet folkskolehus 1897 var 31 (26 egna och 5 hyrda) med 506 lärosalar, i hvilka 1899 undervisades 26,195 barn af 746 lärare och lärarinnor. Af samtliga barn i skolåldern (34,334) undervisades 1897 omkr. 77 proc. i folkskolorna. Utgifterna för folkskoleväsendet uppgingo 1897 till 1,273,808 kr., oberäknadt församlingarnas utgifter för skolhusen. Hösten 1897 kom ett skolkarehem (se d. o. Suppl.) till stånd (i det s. k. Blecktornet) för gossar. I de allmänna läroverken undervisades h.-t 1898 3,178 lärjungar. Högre latinläroverket på Södermalm blef 1892 fullständigt äfven å reallinien. Dess nya hus, som kostat omkr. 1,1 mill, fullbordades 1891. Ytterligare två enskilda läroverk: Östermalms högre läroanstalt för flickor och Åhlinska skolan, hafva fått dimissionsrätt. I de 6 enskilda läroverken med dimissionsrätt funnos s. å. 1,597 lärj. Tillsammans finnas omkr. 30 privata läroanstalter, med omkr. 3,300 lärjungar. Sedan riksdagen 1896 för 3 år anvisat ett årligt anslag till enskilda flickskolor, beslöto stadsfullmäktige att åt de enskilda flickskolor, som erhållit statsunderstöd (3 förutom de 4 i hufvudart. nämnda), lemna en lika stor summa (tills. 22,200 kr.), som den, hvilken staten åt dem lemnar. — Arbetareinstitutet fick egen lokal 1894. Föreläsningar för vuxna hafva dessutom anordnats af Stockholms arbetareförening (med anslag af stadsfullmäktige), af Södermalms arbetareinstitut, föreläsningsföreningen Ateneum, Kristliga föreningen af unge män m. fl. Nya museer för den större allmänheten äro friluftsmuseet »Skansen» (1891), det 1893 öppnade biologiska museet (se Zoologiska institutioner och samlingar) och Industri-och handelsmuseum (öppnadt 1895). Det nya operahuset (se Stockholms teatrar. Suppl.), fullbordades 1898, och operan invigdes i Sept. s. å. — Tidningspressen. Antalet dagliga tidningar 1899 var 12.
Religiösa förhållanden. Statskyrkan eger ett tjugutal större och mindre kyrkor tillhörande de särskilda hufvudförsamlingarna (en ny kyrka för Östermalms församling är under byggnad) eller stadens och statens institutioner, såsom fattighuskyrkorna, Skeppsholms- och Gustaf-Adolfs-kyrkan (Svea lifgardes nya kyrka, 1892, efter ritningar af C. Möller), eller enskilda sällskap, såsom Ersta kapell, Blasieholmskyrkan, Ansgariikyrkan och fyra s. k. missionshyddor. Metodisterna, hvilka äro omkr. 1,500, delade i 4 församlingar, ega två kapell (S:t Paulskyrkan och Trefaldighetskyrkan) och tre andra predikolokaler, baptisterna, omkr. 3,600, delade mellan 6 distrikt l. församlingar, ega fyra kapell (Betelkapellet, Salemskapellet, Ebenezerkapeellt och Tabernaklet) och tre andra predikolokaler, Svenska missionsförbundet, hvars Stockholmsafdelning består af 8 friförsamlingar (omkr. 3,400 medl.), af hvilka 5 utgöra den 1871–74 bildade Lutherska missionsföreningen, håller uppbyggelsestunder i Södra missionshuset, Immanuelskyrkan m. fl. ställen, Svedenborgarna bilda Nya kyrkans församling (närmare 200 medl.) och Nya kyrkans svenska församling (omkr. 70 medl.), Irvingianerna (katolsk-apostoliska kyrkan, omkr. 450 medl.) hafva ett kapell, Frälsningsarmén (omkr. 2,000) ett högqvartér jämte flere predikolokaler. Herrnhutarna räkna 8 medl. (Evangeliska brödraförsamlingen) med kyrka vid Kungsträdgården, i närheten af judarnas synagoga (omkr. 1,300 medl.). Dertill komma mormoner och sjundedagsadventister med ett obekant antal medlemmar. De rom. katolikerna (omkr. 800) hafva två kapell (S:ta Eugenias och S:t Eriks); i det s. k. ryska huset, Odengatan 2, finnes ett kapell för den grek. ortodoxa församlingen (omkr. 70 medl.); eng. episkopalerna (omkr. 70) och de fransk-reformerte (ett 10-tal) bilda ock egna församlingar med egna kyrkor. Ett par större kyrkor intaga på visst sätt en af församlings- och sektbildningarna oberoende ställning: Betlehemskyrkan och Florakyrkan. — Helso- och sjukvård. Dårstugan vid Jakobsberg har indragits och i stället har bygts en afdelning för sinnessjuka vid Allmänna försörjningsinrättningen. För lungsotens bekämpande har staden vidtagit särskilda åtgärder, i det stadsfullmäktige 1897 med anledning af konungens 25-årsjubileum anslogo 200,000 kr. till en fond (Konung Oskar II:s och drottning Sofias jubileifond) för vårdande vid derför särskildt upprättade anstalter af medellösa af tuberkulos lidande personer från S., s. å. beviljade anslag till en isoleringsbyggnad vid Sabbatsbergs sjukhus för lungsiktiga patienter och 1898 anslogo medel till en asyl vid Sankt Göran för personer, som lida af lungsot i framskridet stadium. Apoteken äro nu 20, 5 å Södermalm och 12 i de norra stadsdelarna. — Fattigvården. Uppfostringsanstalten för gossar flyttades 1896, sedan alla icke vanartiga barn blifvit utackorderade eller återlemnade till sina föräldrar, till den för ändamålet inköpta och ombyggda egendomen Skrubba i Brännkyrka. En utackorderingsbyrå tillsattes 1891 med ändamål att utackordera de barn, som af delegerade för barnavård remitterats till byrån. Barnhemmet för gossar stängdes 1897, sedan gossarna utackorderats. Hela antalet understödstagare 1897 var 24,610 (8,53 proc. af folkmängden), deraf 1,989 fattighushjon, 2,389 försörjningshjon, 569 arbetshjon, 84 intagna å asylen för barnaföderskor, 107 intagna å uppfostringsanstalter, 35 vid barnhem, 1,355 utackorderade samt 18,082 understödde i sina hem; 8,721 voro indirekta och 15,889 direkta understödstagare. Fattigvårdsnämndens utgifter för 1897 uppgingo till 1,309,000 kr. Sabbatsbergs fattighus heter nu Sabbatsbergs ålderdomshem och Södermalms kallas Rosenlunds ålderdomshem. 1898 beslöto stadsfullmäktige att tillsätta en fattigvårdsinspektör, hvarjämte i fattigvårdsnämndens instruktion gjorts bl. a. den ändringen att nämnden nu består af 12 ledamöter och suppleanter. Polismästaren och fattigvårdsinspektören äro i kraft af sitt ämbete berättigade att öfvervara nämndens sammanträden och att deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten.
Bland nyare literatur förtjenar i första rummet nämnas det enligt beslut af stadsfullmäktige med anledning af allmänna konst- och industriutställningen genom E. W. Dahlgren utgifna praktverket »Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad» (1897). Andra arbeten äro F. U. Wrangel: »Blasieholmen» (1894), »Gamla gatunamn» (Vintergatan, 1895) och »Gata upp och gata ned på Norrmalm» (derst. 1896), G. Nordensvan: »Mälardrottningen» (1895–96).