Storm, Theodor, tysk vitter författare, född d. 14 Sept. 1817 i Husum i Schleswig, blef 1880 amtsdomstolsråd i Hademarschen. Död d. 3 Juli 1888. S. är en ypperlig miniatyrmålare såväl på vers som prosa; hans noveller utmärka sig i synnerhet för en innerlig och djup lyrisk stämning. Till de mest bekanta höra: Immensee (30:deuppl. 1888; öfvers. 1887), Ein grünes blatt (4:de uppl. 1881), Im sonnenschein (7:de uppl. 1881), In der sommermondnacht (4:de uppl. 1881) och Aquis submersus (1876). S:s Gedichte utkommo 1852 (7:de uppl. 1885) och Gesammelte schriften 1868 (3:dje uppl. 1884).
1. Storm, Johan Frederik Breda, norsk filolog, född d. 24 Nov. 1836 på Lom, blef 1864 filologisk kandidat i Kristiania, 1870 universitetsstipendiat samt 1873 professor i romansk och engelsk filologi. Som filolog har han i synnerhet gjort fonetiken till sitt studium. På en längre utrikes resa 1869--70 studerade han i Frankrike, Italien och Spanien de romanska språken, och efter sin hemkomst utgaf han en reseskildring, De romanske sprog og folk (1871, i »Norske universitets- og skoleannaler»). 1879 utgaf han Engelsk filologi, som sedermera har utkommit på tyska (1881). Afhandlingar från hans hand öfver de romanska språken äro tryckta i »Mémoires de la société de linguistique de Paris», af hvilket sällskap han är medlem, och i franska tidskriften »Romania» samt i »Encyclopsedia britannica». S. har väsentlig del i Bennetts »Praktisk lærebog i engelsk» (1862). Jämte de romanska språken har han äfven egnat de skandinaviska, och förnämligast de norska dialekterna, ett mer ingående studium. 1874 skref han i Kristiania videnskabsselskabs forhandlinger Om tonefaldet i de skandinaviske sprog, hvarjämte han flere gånger, utförligast i »Nordisk tidskrift» (1878), har behandlat det norska »målsträv». En afhandling i tidskriften »Norvegia» om Norsk lydskrift med omrids af fonetiken är tryckt 1884, men ännu icke utkommen. Vid Edinburghs universitets jubileum (1882) blef S. hedersdoktor. Y. N.
2. Storm, Gustav, norsk historiker, den föregåendes broder, född d. 18 Juni 1845 i Rendalen, blef student 1862 och tog 1868 filosofisk ämbetsexamen vid Kristiania universitet. 1874 tog han den filologiska doktorsgraden och blef 1875 universitetsstipendiat i historia, hvarefter han 1877 utnämndes till professor i detta ämne. För sin afhandling Snorre Sturlassöns historieskrivning (1873) vann han 1872 kungl. danska Videnskabernesselskabs guldmedalj. 1874 var han en af de norske studenternas deputerade vid Islands tusenårsfest, och s. å. utgaf han Minder fra en Islandsfærd. Han har derjämte för sina historiska studier upprepade gånger gjort resor till Frankrike, Tyskland och andra land. Sedan 1883 har han varit generalsekreterare i »Kristiania videnskabsselskab» och sedan 1886 ordförande i kommissionen för utgifvande af historiska källskrifter. Redan 1869 utgaf S. som ett inlägg i striden mellan Svend Grundtvig och den norska historiska skolan en mindre afhandling Om den gamle norröne literatur, 1871 Norske historieskrivere paa kong Sverres tid, 1874 Sagnkredsene om Karl den store og Didrik af Bern (afhandling för doktorsgraden). 1881 fick han i uppdrag att ombesörja utgifvandet af 4:de bandet af Norges gamle love, som skulle innehålla en del tillägg till de förut utkomna banden och en utförlig beskrifning af handskrifterna. Detta band utkom 1885. Förut hade han i »Kristiania videnskabsselskabs forhandlinger» utgifvit speciella undersökningar af de norska laghandskrifterna från 16:de och 17:de årh. I dessa förhandlingar finnes äfven en serie andra afhandlingar från hans hand, liksom han lemnat bidrag till »Historisk tidsskrift», till »Aarböger for nordisk oldkyndighed og historie» och »Arkiv för nordisk filologi». För sistnämnda tidskrift, som utkommer från 1882, var han till 1889 hufvudredaktör. I »Revue historique» har S. sedan 1876 lemnat årliga öfversigter öfver den norska historieskrifningen. Af särskilda verk från hans hand må derjämte nämnas: Sigurd Ranessöns proces (1877), Kritiske bidrag til vikingetidens historie I (1878), Monumenta historica Norvegiae (1880) och En tale mod biskoperne, en politisk stridsskrift från kung Sverres tid (1885). Vidare har han utgifvit »Samlede skrifter af Peder Olausson Friis» (1881, med utförlig biografi) och »Isländske annaler» (1888) äfvensom förhandlingarna vid det andra nordiska filologmötet i Kristiania (1883), vid hvilket han var generalsekreterare. Han har äfven omarbetat och utgifvit de senare upplagorna af Siegvart Petersens historiska läroböcker, hvilka mycket användas i de norska skolorna. 1873--76 utgaf han på offentligt föranstaltande P. A. Munchs samlade afhandlingar. Y. N.