Stormfrihet

Stormfrihet, befästningsk., den på konstruktionen beroende egenskapen hos en befästning, att fienden icke utan förberedande arbeten och först efter en ihärdig beskjutning, som brutit besättningens motståndskraft, med utsigt till framgång kan företaga en stormning. Vid fästningar fordras en mycket hög grad af stormfrihet, som beredes dels genom torra grafvar af 10 till 20 m. bredd, försedda med antingen minst 6 m. höga klädmurar vid ytter- och innerbranter eller en å grafbottnen uppförd fristående mur eller jerngaller, dels genom breda, vattenfyllda grafvar, så djupa, att de ej kunna öfvervadas. Det döda hindret är emellertid icke ensamt i stånd att afslå en stormning, det måste försvaras af lefvande stridskrafter, och särskildt måste grafvarna längs efter kunna beskjutas från fästningens vallar eller bättre från kaponierer å grafbottnen. Stormfriheten kan förökas genom ett under fältvallen utgrenadt minsystem, på densamma anordnade förhuggningar o. d. Vid fältbefästningar kan endast en ofullständig stormfrihet åstadkommas genom en framför eller rundt om befästningen löpande graf, eller bättre genom en längre framskjuten förgraf med brant yttersluttning och långsträckt innersluttning, i hvilken stormhinder, dolda för fienden, men bestrukna af egen eld, kunna anläggas. Sådana stormhinder äro varggropar, förhuggningar, palissader, småpålar, stormpålar, jerntrådsnät, minor m. fl. O. A. B.