Suchtelen, Johan Peter van, grefve, rysk general och diplomat, född d. 2 Aug. 1751 i Graves i Brabant, erhöll en vårdad uppfostran och ingick derpå i nederländska ingeniörkåren samt förestod tillika några år professuren i matematik vid universitetet i Leiden. 1783, då han redan nått graden af öfverstelöjtnant, blef han af Katarina II kallad till Ryssland och fick der anställning vid geni- och artillerikåren. Åren 1789 och 1790 befann S. sig vid armén i Finland och blef der sårad af en svensk kula. 1791--93 tillhörde han den armé, som kamperade längs Dvinafloden, 1793 kommenderades han till Polen och fick uppdrag att iståndsätta fästningarna derstädes. Han uppgjorde äfven planen till och ledde utförandet af Katarinakanalen i guvernementet Vologda, hvilken förenar en af Dvinas bifloder med Volgas vattensystem och på det sättet Hvita hafvet med det Kaspiska. S. deltog i fälttåget 1805 och sändes 1807 i en utomordentlig beskickning till Preussen, första början till hans diplomatiska bana. Åren 1808 och 1809 var han anställd som generalqvartermästare vid den ryska armén i Finland, och under Sveaborgs belägring hade han befälet öfver ryska härens artilleri samt förmedlade, såsom själen i underhandlingarna med Sveaborgs kommendant, fästningens kapitulation. Då han med skäl ansågs ega den förnämsta andelen i Sveaborgs uppgifvande, var det med mycket blandade känslor både hög och låg mottogo honom, då han såsom rysk ambassadör ankom till Sverige 1810. Emellertid förstod han att genom hela sitt efterföljande uppförande i så hög grad utplåna minnet af den skada han tillfogat Sverige, att ingen utländsk diplomat under detta århundrade tillvunnit sig en så allmän aktning och kärlek som han. Den 24 Sept. 1811 lemnade S. Stockholm, men återkom d. 20 Mars 1812. S. å. vistades han i Örebro under större delen af riksdagen och medföljde sedermera kronprinsen Karl Johan, hos hvilken han personligen stod mycket högt, först till mötet med kejsar Alexander i Åbo, sedan under tyska fälttåget 1813 och på tåget mot Danmark 1814. Derefter stannade han i Stockholm till sin lefnads slut. Ehuru S. städse gjorde hvad på honom ankom för att främja ett godt förstånd mellan sin och Sveriges regering och förebygga obehagliga slitningar, hvarvid han möttes af Karl Johans önskan att allt fastare tillknyta bandet mellan Sverige och Ryssland, kunde dylika slitningar dock ej helt och hållet undvikas. Så i fråga om uppgörelsen af Norges andel i Danmarks statsskuld samt i den grannlaga frågan om försäljningen af svenska krigsfartyg till den unga republiken Columbia, den s. k. »skeppshandeln», men båda tvistefrågorna bilades i godo genom någon eftergifvenhet. S. var en mångsidigt bildad man, en frikostig mecenat och en varm vän af konst och vetenskap samt egde ett ovanligt omfattande och dyrbart bibliotek, som jämte hans rikhaltiga samlingar af mynt, autografer och taflor med skäl ådrog sig besökandes beundran. Han dog i Stockholm d. 18 Jan. 1836. S. har författat Précis de la guerre de Finland 1808--1809 (»Kriget mellan Sverige och Ryssland 1808 och 1809», öfvers. af K. F. G. Wrede 1835), ehuru boken utgafs i hans sons, general Paul S:s, namn. A. B. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Suchtelen
Ämne: Ryska statsmän, adelsätter och revolutionärer · Ryssar och ryska personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 858–859 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗