Surt l. Surtur,Nord. mytol., en jätte, Muspelhems eller eldverldens herskare. Under Ragnaröksstriden komma Muspels söner ridande, anförda af Surt; både framför och efter honom är en brinnande eld. Hans svärd är förträffligt och skiner klarare än solen. Frö strider mot Surt, och der blifver en hård kamp, som slutar med Frös fall; orsaken dertill är, att Frö nu saknar sitt goda svärd, som han gaf åt Skirne (se d. o.). Th. W.