Suzerain [sysörä'ng], Fr., öfverlänsherre. -- Suzeränitet, öfverlänsherreskap, inbegreppet af de rättigheter, som tillkomma herskaren i en suverän stat i förhållande till halfsuveräna stater, särskildt vidkommande utrikes angelägenheter. Sådana rättigheter tillkomma t. ex., enligt Berlintraktaten af d. 13 Juli 1878, den turkiske sultanen i förhållande till Bulgarien.