Sven Tveskägg

Sven Tveskägg (Tjufvuskägg), konung i Danmark 986--1014, son till Harald Blåtand, f. omkr. 960, enligt sägnen af en bonddotter, och uppfostrad af Palnatoke, blef döpt 976 och fick i dopet tillika namnet Otto efter kejsar Otto II, som stod fadder åt honom. I sin ungdom drog S., som, oaktadt han var döpt, blef hedendomen trogen, ut på vikingatåg vesterut och kämpade sedermera mot sin fader, efter hvilkens mord han blef konung. I flere år förföljdes S. af olyckan: han blef genom svek tagen till fånga af Jomsvikingarnas höfding Sigvald, måste betala en stor lösepenning, äkta den vendiske furst Burislavs dotter Gunhild (hvilken han sedan försköt) och gifva Burislav sin syster Tyra till äkta. Enligt Saxos berättelse blef S. ännu tre gånger bortförd från riket, så att till sist de danska qvinnorna måste lösköpa honom med sina smycken, hvarigenom de vunno half arfsrätt mot männen. Snart derefter blef S. förjagad från landet af den svenske konungen Erik Segersäll, kom tillbaka först efter hans död 993, slöt förlikning med hans son Olof Skötkonung och äktade dennes moder Sigrid Storråda 998. Tillsammans med Olof och Hakon jarls söner Erik och Sven angrep S. år 1000 den norske konungen Olof Tryggvesson, som utan S:s samtycke hade gift sig med hans syster Tyra (hvilken hade öfvergifvit sin förre gemål), och som tillika hade hånat Sigrid Storråda. Efter Olofs fall vid Svolder blef S. konung i södra Norge, men öfverlemnade styrelsen deröfver åt sin svärson Erik Jarl, som 996 hade äktat hans dotter Gyda (d. 1023). Redan 994 hade S., efter att hafva härjat Nedersachsen och Friesland, gjort ett tåg till England tillsammans med Olof Tryggvesson och tilltvingat sig en omåttlig danagäld. Sedermera upprepades dessa anfall; från 1001 och efter det stora blodbadet, som 1002 föröfvades på danskarna i England, fortforo de ända till 1013, då hela England var intaget. S. dog kort derefter, d. 2 Febr. 1014, i Gainsborough, men hans lik fördes till Danmark och jordades i Roskilde. I England blef S. vunnen för kristendomen och främjade derefter dess utbredande i Danmark; han lär hafva infört jernbörden och var den förste danske kung, som lät slå mynt. Sitt tillnamn fick S. af sitt klufna skägg. Hans två söner, Knut den store och Harald, blefvo konungar efter honom; dottern Estrid blef moder till Sven Estridsson; en annan dotter var gift med den engelske jarlen Godwin. E. Ebg.