Svenonius, Enevald, teolog och universitetslärare, föddes d. 24 Dec. 1617 i Annerstads socken i Småland, blef 1640 student i Åbo, 1647 filos. magister derstädes och 1648 filos. adjunkt i Upsala. Återkommen från en treårig studieresa i utlandet, utnämndes han 1654 till eloquentiae professor i Åbo. Han öfvergick 1660 till teologiska fakulteten såsom tredje teologie professor, blef 1661 teol. doktor samt utnämndes 1665 till förste teologie professor. S. befordrades 1687 till biskop i Lund, men dog förr än han tillträdt detta ämbete, d. 28 April 1688, i Åbo. -- S. var den dogmatiska ortodoxiens pålitligaste stödjepelare vid Åbo universitet och invecklades derigenom i flere häftiga teologiska tvister, i hvilka han ådagalade ej ringa formel lärdom och skolastisk klyftighet. Då Johan Terserus 1662 utgifvit en förklaring öfver katekesen, skyndade han sig att påpeka, att enligt hans mening några satser i Terserus' arbete voro stridande mot kyrkans lära. Derigenom framkallades en skarp teologisk fejd, som ledde till att Terserus först suspenderades och 1664 afsattes. Likaså angrep S. Gezelierna med anledning af deras predikoutkast och inblandade sig i den af likartad anledning framkallade striden mellan professorerna Miltopaeus och Bång. Hans i disputationer utgifna, vidlyftiga skrifter Gymnasium capiendae rationis humanae (1658--62), Babylon magna ruens (1665--70), Artificum Delilae mysticum (1671--73) och Apologeticus Dei, quod non sit causa mali (1676--81) ansluta sig alla till den herskande teologien, hvilken med alla skolastikens vapen försvaras såväl mot katolicismen som mot afvikande meningar bland protestanterna. Äfven i sina predikningar, hvilka delvis äro tryckta, kämpar han för en på det bokstafliga ordet bygd tro. M. G. S.
1. Svensén, Karl Johan, riksdagsman, född i Ålems socken i Kalmar län d. 26 Okt. 1823, öfvertog 1846 ett hemman i Tveta socken. Riksdagsman för Aspelands och Handbörds härad i Kalmar län i bondeståndet 1859--66, tillhörde han den afgjordt frisinnade sidan inom detta stånd, der han vid 1862 och 1865 års riksdagar med framgång verkade för höjande af qvinnans sociala ställning. Inom Andra kammaren, der han för nämnda härad var ledamot 1867--69 och 1876--83, var han 1868 en bland stiftarna af det nyliberala partiet, men intog, liksom flertalet liktänkande från det gamla bondeståndet, i början en kylig hållning mot landtmannapartiet. Efter sitt återinträde i riksdagen 1876 slöt han sig dock till detta, som under mellantiden mera närmat sig hans egna åsigter. Han verkade derefter ifrigt för en försäljning af statens domän, i syfte att öka de sjelfständige smärre jordegarnas antal, och gaf dermed indirekt upphof till det omsider fattade beslutet att sälja de smärre af dessa egendomar. Under sina sista år var han sjuklig och ingrep ej så verksamt som förut i riksdagslifvet, der han eljest flitigt användts inom statsutskottet och andra utskott. Hans vigtigaste politiska inlägg under dessa år var ett af Andra kammaren två gånger, 1882 och 1883, bifallet förslag om upphäfvande af kyrkomötets vetorätt. Död d. 28 Sept. 1883.
2. Svensén, Emil, skriftställare, den föregåendes son, född d. 2 Okt. 1850 i Tveta socken i Kalmar län, blef 1875 student i Upsala och 1883 filos. kand. samt har sedan varit bosatt i Stockholm. Redan som student egnade han sig åt publicistisk verksamhet, och sedan har han som föreläsare och skriftställare verkat i strängt frisinnad anda med afgjord lutning åt landtmannapartiet. I allmänhet upptagande sin faders traditioner, har han särskildt fullföljt dem i fråga om höjande af qvinnans ställning och särskildt verkat för att qvinnans lagliga äktenskapsålder måtte höjas till hennes myndighetsålder, 21 år. Bland hans skrifter märkas: den geografiska läseboken Jorden och menniskan (1884--87, i Sv. bibl.), en socialpolitisk afhandling om Kvinnofrågan (1888), en samling folksagor samt en mängd politiska, historiska, geografiska och etnografiska uppsatser i den periodiska literaturen.