Svit (Fr. suite, jfr Isl. sveit), följe (särskildt en furstlig persons eller en högre militärpersons) följd, ordnad följd, rad. Jfr Suite. -- Musikt., Ital. partita, en under 17:de--18:de årh. vanlig kompositionsform, bestående af en cykel af dansar, olika till nationalitet, tempo och taktart. Den komponerades mest för violin (Corelli) eller klavér (Couperin, Seb. Bach). De vanligaste dansformerna voro allemande, courante, sarabande och gigue; stundom inskötos gavott, passepied, branle, menuett, någon gång äfven annat än dansstycken, hvarigenom sviten närmade sig sonaten (i sjelfva verket var den s. k. kammarsonaten ej annat än en svit). Vid den egentliga sonatens uppblomstring utträngdes sviten alltmera, men i nyare tid har den återupptagits af Franz Lachner och många andra, särskildt i form af orkesterkomposition med fritt val af satser, och namnet har t. o. m. begagnats på programsymfoniska sammansättningar (t. ex. Massenets »Suite alsacienne»). A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Svit
Ämne: Främmande ord och allmänna begrepp · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1117 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗