Tanganjika

Tanganjika (»vattnens förening», »stort vatten»), insjö i östra Central-Afrika, kallad Msaga (»stormig») af wakawendi och Kimana af warungu. Sjön, den längsta sötvattenssjö i verlden, ligger mellan 3° 15' och 8° 48' s. br. samt 29° 10' och 31° 30' ö. lgd, omkr. 960 km. från östra kusten, på omkr. 820 m. höjd, har en längd af 680 km. och en bredd af 16--80 km. Arealen beräknas till omkr. 32,700 qvkm. Araberna hafva länge känt sjöns tillvaro, men Speke och Burton voro de första européer, som upptäckte den, 1858. Sjön har sedermera besökts af Livingstone, Cameron, Stanley, Thomson och Hore, hvilka alla ökat vår kännedom om densamma. Den kan betraktas som en ofantlig spricka i bergmassan, begränsad som den är på alla sidor af berg, af hvilka några nå 1,500--3,000 m. höjd öfver sjöns yta. Sceneriet präglas af en storartad skönhet, som gör ett lifligt intryck, på alla resande. Från de omgifvande höjderna nedströmmar en mängd åar och floder, af hvilka den vigtigaste är Malagarasi nära Udjidji. Den årliga nederbörden är omkr. 700 mm., men varierar mycket för olika år, hvarigenom sjöns nivå förändras. Under många år var T. en olöst gåta för afrikanska forskare, i det Livingstone, Baker o. a. trodde, att den tillhörde Nilens vattensystem. Oriktigheten af denna åsigt bevisades, när Livingstone och Stanley i Nov. 1871 undersökte norra änden af sjön utan att der finna något utlopp. Det var Cameron, som i Mars 1874 först löste gåtan, då han fann, att T:s utlopp var floden Lukuga, ungefär på midten af vestra kusten. Stanley besökte Lukuga 1876, men fann der ett obetydligt utflöde, hvarför man började betvifla riktigheten af Camerons upptäckt. Den har dock senare bekräftats af Hore, som 1880 i Lukuga fann en stark, utgående ström. Det är således stäldt utom allt tvifvel, att T. tillhör Kongosystemet, men att till följd af sjöns vexlande nivå Lukuga ej alltid för vatten derifrån. Våldsamma stormar, i synnerhet från s. s. ö. och s. v., uppröra sjöns yta stundom för flere dagar å rad. Såväl sjön som dess stränder hafva ett rikt djurlif, och omgifningarna äro mycket bördiga. Befolkningen i landskapen omkring sjön tillhör bantu- l. kafferfolken och är delad i ett halftjog olika stammar. Folket bor i väl ordnade byar och har till en del lärt sig att tillgodogöra sig sitt lands tillgångar såväl ur växtoch djurriket som ur mineralriket. Protestantiska och katolska missionssällskap hafva upprättat missionsstationer vid sjöns stränder.