Tankred

Tankred (Fr. Tancrède, Ital. Tancredo). 1. T. af Hauteville, normandisk ädling i 11:te årh., blef historiskt bekant genom sina söner, som utmärkte sig för hjeltedater. De förnämste bland dem voro Vilhelm Jernarm, Drogo och Humfrid, hvilka eröfrade Apulien, Robert Guiscard, som vann Kalabrien, och Roger, som gjorde sig till herre öfrer Sicilien. -- 2. T., korsfarare, f. 1078, den förres dotterson, följde sin kusin furst Boemund af Tarent i det första korståget (1096--99) och utmärkte sig derunder för glänsande tapperhet vid Doryheum, Tarsos (hvilken stad han med svidande hjerta måste afstå till Balduin af Flandern) och framförallt vid Antiochia, der han enligt krönikans ord rasade såsom en leopard bland en fårahjord, vid Jerusalems stormning och i det blodiga slaget vid Askalon (Aug. 1099). Han vann derefter Tiberias med Galiléen såsom furstendöme och sökte, ehuru förgäfves, hindra sin ovän Balduin att efter Gottfrids af Bouillon död (1100) bestiga Jerusalems tron. När Boemund vid samma tid föll i sarasensk fångenskap, öfvertog T. försvaret af dennes syriska furstendöme Antiochia, hvilket äfven Boemund uppdrog åt honom, då han efter sin frigifning 1104 for öfver till Europa. 1111 efterträdde T. Boemund såsom furste i Antiochia, försvarade det med framgång mot alla anfall, ja t. o. m. utvidgade dess gränser. Han dog 1112. Han var förmäld med en naturlig dotter till kon. Filip I af Frankrike. T. framställes af sin samtida Raoul de Caen i »Gesta Tancredi» såsom mönstret för en riddare och af Tasso i ännu mera idealiserad gestalt i »Gerusalemme liberata». Jfr B. Kugler: »Boemund und T., fürsten von Antiochien» (1862). -- 3. T., grefve af Lecce, konung af Sicilien, naturlig son af hertig Roger af Apulien och sonson till konung Roger I af Sicilien, valdes till Siciliens konung, då Roger I:s legitima ätt 1189 utslocknade med T:s kusin, konung Vilhelm II. Han kröntes 1190 i Palermo, erkändes af påfven och försvarade med framgång sitt rike mot tyske konungen kejsar Henrik VI, som var förmäld med konung Rogers dotter Konstantia och på denna grund gjorde anspråk på Sicilien. T. dog d. 20 Febr. 1194. Hans äldre son, Roger (V), upptogs som medregent, men dog 1194. Den yngre, Vilhelm (IV), utropades efter faderns död till konung under sin moders (Sibylla af Acerra) förmynderskap, men måste 1194 vika för den segrande kejsaren och dog 1198 såsom fånge på Hohenembs (Tyskland).