Tantalos

Tantalos (Lat. Tantalus), sagokonung, hvars herskaresäte låg vid berget Sipylos i Frygien eller Lydien på Mindre Asiens vestra kust. De grekiska fornsagorna beteckna honom såsom en son af Zevs och nymfen Pluto (rikedomen) samt prisa ej mindre hans omätliga, till ett ordspråk vordna rikedom än det förtroliga umgänge, hvarmed han bevärdigades af de odödlige gudarna. Så mycken lycka kunde ej den dödlige bära utan att förhäfva sig och dermed framkalla sitt fall. Om arten af hans förbrytelse hafva sagorna olika uppgifter, såsom att han förrådt gudarnas hemligheter eller åt andra dödliga meddelat den nektar och ambrosia, som han tillegnat sig vid gudarnas bord, eller att han för att pröfva gudarnas allvetenhet till en måltid för dem anrättat sin son Pelops o. s. v. Några sagor låta honom i underjorden pinas af evig törst och hunger, oaktadt han står i vatten ända till hakan och härliga frukter hänga tätt ofvan hans hufvud. Men såväl vattnet som frukterna draga sig undan, då han vill tillegna sig något deraf. Att »lida Tantalos' qval» är derför ett bildlikt uttryck om den, som i åsyn af rika håfvor af en eller annan orsak är urståndsatt att njuta dem. Andra sagor låta ett klippstycke hänga öfver hans hufvud och ständigt hota att falla ned. Genom sin son Pelops var T. stamfader för pelopidernas ätt, inom hvilken vilda lidelser och hemska förbrytelser gingo i arf från slägtled till slägtled. Hans dotter var den olyckliga Niobe. A. M. A.