Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Tarsos

Ämne: Antika ruinstäder i Främre orienten · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1409 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Tarsos l. Tarsoi (Lat. Tarsus) forntida hufvudstad i landskapet Cilicien på Mindre Asiens södra kust, belägen på ömse sidor om den för sitt klara och kyliga vatten berömda floden Kydnos (Cydnus). T. var under det forna persiska rikets dagar (6:te--4:de årh. f. Kr.) residens för lydkonungar under persisk öfverhöghet. Dess nationalitet synes vid denna tid hafva varit öfvervägande semitisk. Sin högsta blomstring nådde T. under Seleucidernas välde (4:de--1:sta årh. f. Kr.), då en mängd greker ditflyttade och der grundade en berömd filosofskola, hvilken länge egde bestånd och förskaffade staden anseende af ett bland den klassiska lärdomens hufvudsäten. Efter Ciliciens förvandling till romersk provins (63 f. Kr.) erhöll T. namn af en s. k. »fri stad» och gynnades äfven i öfrigt af flere romerska kejsare. Det är berömdt såsom aposteln Paulus' födelseort, och kejsar Julianus ligger der begrafven. Det hade sedan att utstå upprepade anfall af isaurer och andra barbarer och ödelades under striderna mot de arabiske eröfrarna (6:te årh.). Under den senare medeltiden var T. en folkrik arabisk stad. Dess förfall börjar med det turkiska herraväldet (senare hälften af 1400-talet). Det heter nu Tersús, har ungef. 12,000 innev, och räknas till vilajetet Adana. A. M. A.