Taylor

Taylor [telör], Jeremy, engelsk teolog, f. i Cambridge 1613, var först vikarierande predikant vid S:t Paulskyrkan i London samt utnämndes 1636 till fellow vid All souls college i Oxford och 1638 till kyrkoherde i Uppingham. Såsom Karl I:s hofpredikant åtföljde han konungen under det borgerliga kriget. Tiden under och närmast efter detta krig blef för T. högst bekymmersam till följd af hans hängifvenhet för konungens och episkopalkyrkans sak. Inkomsterna af hans, liksom af öfriga lojala presters pastorat seqvestrerades af parlamentet, och han satt tre gånger i fängelse. En tid måste han förvärfva sitt uppehälle genom att hålla privatskola i Wales. Der gifte han sig, för andra gången, med en, som det allmänt ansågs, naturlig dotter till Karl I. År 1658 tog lord Conway honom med sig till sina gods i norra Irland och gaf honom der ett litet pastorat. Genom Stuartarnas återinsättande förändrades hans ställning helt och hållet. 1660 utnämnde honom Karl II till biskop i Down och Connor (Irland). 1661 blef han vicekansler för universitetet i Dublin och medlem af Irlands privy council. Han dog 1667. -- Såsom teolog väckte T. mycket uppseende, och särskildt rönte han gensägelse genom sin från det protestantiska lärobegreppet afvikande och till katolicismen sig närmande åsigt om arfsynden. Hans rykte hvilar emellertid på hans verksamhet såsom predikant och författare af uppbyggelseskrifter. Den mellan puritanism och rationalism förmedlande riktning inom episkopalkyrkan, som han och hans skola (Cambridge-skolan) representerar, har blifvit jämförd med vår tids liberala riktning inom samma kyrka (Broad-church). Likasom sin förebild Chrysostomus var han mera en helgelse- än en tros- och botpredikant och betonade företrädesvis utvecklingen af gudsbelätet hos menniskan. Hvad som i synnerhet utmärker hans skrifter är den anda af menniskokärlek, som genomgår dem. Hans tro på menniskoandens förmåga att utforska sanningen var deremot tämligen begränsad, och hans hufvudargument för toleransen var omöjligheten att göra teologien till en vetenskap, som kan demonstreras. -- T:s förnämsta uppbyggelseskrifter äro The rule and exercises for holy living (1650) och The rule and exercises for holy dying (1651). Den första upplagan af hans samlade skrifter utgafs af biskop Heber 1822; en ny upplaga ombesörjdes af Ch. P. Eden 1852--61.