Tenorklav, musikt., kallas C-klaven, då den har sin plats på fjerde linien (jfr C-klav). I sångmusik är tenorklaven numera bortlagd, och tenorstämman noteras antingen i basklav eller, oftare, i diskantklav (G-klav). I senare fallet måste den dock tänkas en oktav lägre. För att antyda detta tecknas stundom G-klaven för tenorstämman dubbel (såsom i Novellos »Bach choir magazine») eller ock i form af en kombination af G- och C-klaven (såsom i Ricordis nyare klaverutdrag). Tenorklav nyttjas ännu för instrument af tenorklassen, men det kan väl svårligen vara annat än en tidsfråga, när den äfven ur instrumentalmusiken skall försvinna, emedan den är fullständigt öfverflödig. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Tenorklav
Ämne: Musikalisk notskrift och tecken · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 9 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗