Paus (Lat. pausa), afstannande, uppehåll, afbrott, hvila. -- Musikt. (Ital. pausa, Fr. silence, Eng. rest), tystnadstecken; det tillfälliga upphörandet af enskilda eller alla stämmors föredrag under ett tonstyckes gång (samtliga stämmors tystnad kallas generalpaus). Det forngrekiska paustecknet för det kortaste tidsvärdet (chronos protos) var bokstafven lambda ([lambda]), för längre värden densamma med olika varierade streck ofvanför. Från tonskriften med »neumer» känner man inga paustecken. Hos trubaduroch minnesångare felas de mestadels, likaså i lutetabulaturen. Deremot hade mensuralmusiken ett utveckladt system af pauser, motsvarande de olika värdena: för longa imperfecta ett tvärstreck öfver hälften af liniesystemet, för longa perfecta öfver tre fjerdedelar af d:o samt för lägre värden fr. o. m. brevis väsentligen samma tecken som de nuvarande, hvilka äro
Paus för ett större antal takter tecknas med att skrifva taktantalet i siffror ofvanför tvärstrecket. -- Pausera, göra en paus, hålla inne, tystna, vara tyst. A. L.