Termiter, zool., insekter, som äfven kallas hvita myror, ehuru de knappast hafva något annat gemensamt med myrorna, än att de lefva i samhällen, bestående af flere slags individer, och vanligen uppföra byggnader, som emellertid äro mycket olika våra myrors. Medan myrorna äro steklar (Hymenoptera), tillhör termiternas familj, Termitidae, rätvingarna (Orthoptera, underordn. Pseudoneuroptera, gruppen Corrodentia). Termiterna äro små, mjuka, hvita eller gulaktiga insekter, med korta antenner och antingen utan ögon eller med sådana endast hos könsdjuren. Redan dessa egenskaper låta oss sluta, att termiterna äro djur, som lefva företrädesvis i mörkret. De tillhöra hufvudsakligen tropikerna. Några arter lefva dock uti Italien och i vissa delar af Frankrike, dit de bevisligen blifvit införda med handelsvaror. De fyra former, af hvilka termitstaten består, äro hannar, honor, arbetare och soldater. Hannarna och honorna (fig. 1) äro
Fig. 1.
till en början försedda med fyra likartade, långa, genomskinliga vingar, men dessa affalla. när den korta »svärmtiden» är slutad och djuren återvända till boet. Sedan honan (»drottningen») blifvit befruktad, antaga hennes äggstockar småningom så stora dimensioner, att hela bakkroppen blir ansvälld och nästan säcklik, i det chitinringarna, hvilka under vanliga förhållanden ligga tätt intill hvarandra, blifva
Fig. 2. Fig. 3.
vidt skilda och likna mörka, fastare band i den starkt förstorade, mjukare bindväfshinnan, som nu bildar största delen af bakkroppens hölje (fig. 2). Arbetarna äro hos termiterna, liksom i alla insektstater, den talrikast representerade formen. De äro mjuka, vinglösa, tämligen långbenta djur med trådlika antenner och nedåt vändt hufvud. Soldaterna (fig. 3) likna de förre. De äro dock något större och hafva ett ofantligt stort hufvud med starkt utvecklade öfverkäkar, med hvilka de dock ej, såsom arbetarna, gnaga eller borra, utan hvilka de uteslutande
Fig. 4.
nyttja till anfalls- och försvarsvapen. Hvarken arbetarna eller soldaterna äro i stånd att befrukta eller alstra ägg. De äro, liksom motsvarande former hos myrorna, individer, hvilkas könskörtlar ej komma till full utveckling, utan hämmas redan på ett tidigare stadium. Men hos myrorna, liksom hos andra kolonibildande steklar, äro de »könlösa» formerna outvecklade honor, hvaremot bland termiternas arbetare och soldater finnas outvecklade både honor och hannar. -- De största och mest sammansatta byggnader (fig. 4) utföras af den s. k. krigiska termiten, Termes bellicosus, som förekommer i Afrika. Dessa byggnader hafva formen af kullar, som äro uppförda af lera och sand, uppblandade med termiternas saliv, samt uppnå en höjd af 4--5 m. och en omkrets vid basen af 15--20 m. De äro så hårda, att de motstå de stridaste regnskurar och kunna förstöras endast med tillhjelp af hacka och stämjern. I det inre är en dylik byggnad afdelad i en mängd celler. Sålunda finnes i dess midt en större cell, i hvilken drottningen är inlogerad. Denna cell är på alla sidor omgifven af ett ofantligt stort antal mindre celler af olika storlek och form, hvilka äro soldaternas och arbetarnas bostäder. Till de nämnda cellerna gränsa förrådskamrarna och uppfostringscellerna. Till de senare bäras äggen af arbetarna, och i dem utveckla larverna sig. Förutom cellerna finnes i termitbostaden en mängd gångar för de oafbrutet sysselsatte arbetarna, som utföra byggnadsarbetet och sköta hela ekonomien inom kolonien, och för soldaterna, hvilka försvara hela samhället mot yttre fiender. De amerikanska termiterna, hufvudsakligen några brasilianska, bygga på träd eller på gamla hus klotformiga bon af murkna träbitar. En gång om året, alltid något före regntidens början, lemna de bevingade hannarna och honorna i stora svärmar termitsamhället för att grunda nya kolonier. Svärmarna stiga då upp ur bona som täta, hvita skyar eller pelare, och följande morgon ar marken öfversållad af termiter. De förtäras då ej blott af foglar, utan insamlas af innebyggarna och anses flerestädes för en synnerligen smaklig föda. Af millioner af de utflygande termiterna lyckas sålunda måhända endast ett fåtal, som räddas af arbetarna, att fortplanta slägtet. -- Att djur, som förtära nästan allt ätbart, och som förekomma i så ofantliga mängder, måste blifva mycket skadliga för menniskans ekonomi, är sjelfklart. Husgeråd, böcker, bohag, ja sjelfva husen falla offer för deras tysta, minerande verksamhet. Sålunda urhålka de alla af trä bestående delar af husen, utan att man i allmänhet varseblifver deras närvaro, förrän byggnaden är färdig att störta samman. Äfven i Frankrike (i La Rochelle, Tonnay-Charen te, Bordeaux etc.) hafva termiterna vid flere tillfällen anställt synnerligen känbara förödelser L-e.
