Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Thalberg

Ämne: Wien: personer och platser · Tyska lärda, tonsättare och Wien

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 120–121 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Thalberg, Sigismund, tysk pianovirtuos, f. i Genève 1812, var naturlig son till furst Moritz Dietrichstein och fick en sorgfällig uppfostran. Hans egentlige pianolärare var, enligt hans egen utsago, en fagottist vid operan i Wien, der T. redan vid 14 års ålder väckte uppseende i privatkretsar. 1830 började han sina konsertresor i Tyskland. 1835 tog han med storm Paris, der han bestod en täflingskamp med Liszt; derefter besökte han Belgien, Holland, England, Ryssland och Sverige (1847). År 1855 reste han till Brasilien och 1856 till Nord-Amerika. Derefter drog han sig tillbaka till en villa nära Neapel och lefde der i stillhet med undantag af åren 1862--63, då han åter var ute på konsertresor. Han dog i Neapel 1871. -- Samtiden tvistade om hvilkendera skalle hafva företrädet, Liszt eller T. Skilnaden dem emellan var ej blott skilnaden mellan geniet och talangen, utan ock mellan de högre och de lägre konstvyerna. Båda äro visserligen fäder till den moderna salongsmusiken och hafva verkat skadligt genom att lägga en öfverdrifven vigt på virtuositeten. Men Liszt fullföljde dock högre konstintressen, då deremot T. uteslutande såg sitt mål i den häpnadsväckande effekten, dertill i en sådan af ytligare slag. T. hade en stor förmåga att skrifva svårigheter så, att de i sjelfva verket voro lättare att utföra, än de föreföllo för åhöraren. Följden var, att åtskilliga af hans konstgrepp i början bländade, men sedan blefvo ett välkommet byte för äfven medelmåttigare pianister, som deri fingo ett lättköpt medel att briljera. Emellertid prisas hans underbara legato, och han riktade pianospelets mekanik genom sitt sätt att lägga melodien i midten och låta den på ömse sidor omsvärmas af passager. T:s tidigare kompositioner berömdes af Schumann; senare fingo de uteslutande prägel af hans virtuossyften. De bestå mestadels i transskriptioner af melodier ur operor m. m. Hans egna operor, Florinda och Cristina di Suezia, gjorde ingen lycka. A. L.