Theiner

Theiner, Augustin, tysk katolsk teolog, kyrkohistoriker och urkundsutgifvare, född 1804 i Breslau, der han studerade filosofi, teologi och juridik, blef 1829 juris doktor i Halle. I början hyllade han liksom sin äldre broder en mera frisinnad riktning inom kyrkan, men sedan han 1833 kommit till Rom, slöt han sig, förtviflande om en reform och af ruelse öfver sin dittills innehafda trosståndpunkt, till jesuiterna (se hans Histoire de ma conversion, 1838). Sedermera ingick han i Oratorianernas kongregation. 1855 utnämndes han till prefekt för de vatikanska arkiven, från hvilken plats han afskedades i Aug. 1870, misstänkt för att hafva lemnat de oppositionelle biskoparna på vatikanska konciliet tillträde till arkivens hemliga handlingar. Död i Rom 1874. -- Såsom författare och urkundsutgifvare utvecklade T. en nästan häpnadsväckande flit, i bägge egenskaperna visande sig lika lärd som stridslysten emot protestanterna. Bland hans skrifter må nämnas Schweden und seine stellung zum Heiligen stuhl unter Johann III., Sigismund III. und Karl IX. (Augsb. 1838; fransk öfvers., 3 dlr, 1842), hvilken skrift visserligen, såsom man kunde vänta, är hållen i en något ensidig ultramontan anda, men hvars urkundsbilagor äro högst upplysande för Sveriges historia, Zustände der katholischen kirche in Schlesien von 1740--58 (2 bd, 1852) och Geschichte des pontificats Clemens' XIV (2 bd, 1853). T. fortsatte Baronius' Annales ecclesiastici samt utgaf bl. a. »Clementis XIV. epistolae et brevia» (1852), »Codex diplomaticus dominii temporalis Sanctae Sedis» (3 bd, 1862) och urkundssamlingar belysande Frankrikes, Ungerns, Rysslands, Polens, sydslavernas, irländarnas och skottarnas kyrkohistoria. Efter hans död befordrades genom biskop Strossmayers förmedling till trycket »Acta genuina oecumenici concilii Tridentini» etc. (2 bd, 1874), ett oskattbart bidrag till det tridentinska mötets historia. Det var genom T:s den tiden oerhörda tillmötesgående som norrmannen P. A. Munch kunde samla materialet till sina intressanta »Oplysninger om de pavlige archiver» (hvilket arbete, färdigt redan 1860, af grannlagenhetshänsyn offentliggjordes, i Munchs »Samlede afhandl.», IV, först efter T:s död). -- T:s äldre broder Johann Anton, f. 1799, d. 1860, blef 1824 e. o. professor i exegetik och kyrkorätt i Breslau, men afsade sig 1830 professuren, emedan han för sitt deltagande i den kyrkoreformatoriska rörelsen förbjöds att föreläsa i kyrkorätt, och verkade till 1845 såsom församlingsprest. Då slöt han sig till tysk-katolikerna, frånträdde sitt pastorat och exkommunicerades af furstbiskopen. 1855 utnämndes han af preussiska regeringen till sekreterare vid universitetsbiblioteket i Breslau. T. utgaf bl. a. Die reformatorischen bestrebungen in der katholischen kirche (3 hftn, 1845).